Translate

lördag 28 januari 2012

Bokspännen från 1600- och 1700-tal


Det är intressant att titta närmare på de små detaljerna på gamla bokband. Jag lade märke till en del bokspännen då jag hade anledning att gå igenom vissa hyllor i samlingen. Trots deras litenhet, är de rätt roliga att beskåda på riktigt nära.

På denna första bok, en svensk bibel från 1752 med samtida band, har det ena spännet motivet av Maria med Jesusbarnet, och det andra en man som bär på en kalk. Kanske är det den vuxne Jesus som avbildas här, eller någon annan biblisk person som förknippas med denna symbol (ikonografi är verkligen inte mitt område). Spännena är ca 3 cm i höjd.


Nästa bok som fångade mitt intresse var en hebreisk bibel från 1667, även denna med samtida band. Dessa spännen är ca 4 cm på längden, och har i mitten något som ser ut som ett litet lejon- eller människoansikte.

Även läderremmarna som spännena sitter på är mönstrade, och boken har cicelerade guldsnitt. Vackra snitt är förresten värda ett alldeles eget inlägg, jag återkommer till sådana detaljer vid ett senare tillfälle.

På framsidan av pärmen finns även initialerna H. U., som vittnar om den tidigare ägare som låtit binda in bandet på detta påkostade sätt för sitt eget, privata bibliotek.

De sista spännena har motivet av en man och en kvinna, vända mot varandra, ca 3 cm på längden. Även dessa sitter på en bibel, denna gång en engelsk, ofullständig bibel från 1673.

Jag fick genast associationer till en variant av de s.k. guldgubbar som har hittas vid arkeologiska utgrävningar, exempel finns att se här: Guldgubbar. Nå, motivet med sammanslingrade par har väl alltid varit aktuellt, och i ett sådant här bibliskt sammanhang ligger det nära tillhands att tro att det är Adam och Eva som avbildas på detta sätt.
Foto: Helena Backman

måndag 23 januari 2012

Om sättet att återuppliva en drunknad, anno 1775

Den som följer den engelska tv-serien QI vet redan här vad som väntar - även i Sverige var detta uppenbarligen det säkraste "sättet, at återställa dem till lifs, som drunknadt" under 1700-talet, nämligen tobaksröklavemang.

För den som inte läser frakturstil, följer här ett utdrag i antikva:

”Under det at föregående anstalter i werket ställas, har man tid att tillaga Rök-instrumentet, såsom det hufwudsakeligaste i detta göromål, och detsamma skyndesamt bruka, som sker således, at man löst instoppar Tobak i den dertil ämnade Dosan, och med fnöske tänder densamma, Så snart hon är väl tänd, sättes det lösa Träd-röret i Stolgången på den drunknade; sedan fogar man deruti lilla ändan af Läder-röret och börjar blåsa genom det mindre Blås-röret, som fogas in wid locket af Tobaks-dosan. Man fortfar at blåsa på detta sätt, tils dess Tobaken är afbrunnen, då man åter instoppar mera, och utan uppehåll inblåser rök i den drunknades inälfwor, til des han gifwer säkra och beständiga tekn til lif.
Ehuruwäl Instrumentet är föga kostsamt och så inrättadt, at man utan beswär kan föra det med sig; likwäl, som det ej så snart kan blifwa allmänt, så kan man i des ställe betjena sig af twänne wanliga Tobaks-pipor, då man fogar hufwudena emot hwarannan, införer det ena skaftet, och blåser genom det andra.”

Andra tips finns att hämta i denna lilla broschyr - har man turen att befinna sig i närheten av ett stall vid återupplivandet, klär man till exempel med fördel in den drunkade med gödsel för att hålla kroppen varm.

Visst har vetenskapen och sjukvården gått framåt, men kanske kommer en del av dagens moderna behandlingsmetoder också att kännas lika märkliga en dag, vem vet.

En längre utläggning om detta makalösa instrument och dess användning finns att se här på Youtube: QI - clip taken from the "Health and Safety" episode on the H series


I engelska Wikipedia finner man en bild från en tysk lärobok utgiven 1776 på det lilla underverket, här med arbetsbesparande blåsbälg.

Ännu fler sniglar i konsten



Efter mitt inlägg om snigeln i konsten har ytterligare tips haglat in till mig, inte minst om den stora förekomsten inom medeltida bokmåleri. Den symboliska betydelsen hos motivet med riddaren som kämpar mot snigeln - som överdrivs till sin storlek - tycks vara omtvistat av de lärde. Det tycks som om den en gång troligen uppenbara betydelsen helt fallit i glömska.

En tolkning som förts fram är att snigeln står för den långsamt smygande, men obönhörligt nalkande, döden som riddaren försöker övervinna. Den orm som ibland finns runt riddarens svärd eller lans i dessa illustrationer skulle enligt denna tolkning kunna stå för de medicinska landvinningar som kunde hålla döden stången.

Snigelns horn räcker dock till för att sätta snigeln i samband med onda makter - trots att snigeln även är en av Jungfru Marias symboler.

Snigeln jagas också av "vanligt" folk, som inte vågar komma i närheten av detta skräckinjagande kreatur. Kanske det är denna skräck som lever kvar i detta gamla engelska barnkammarrim:

Four and Twenty tailors
Went to kill a snail;
The best man among them
Durst not touch her tail;
She put out her horns
Like a little Kyloe cow.
Run, tailors, run, or
She'll kill you all e'en now.

Mer om detta rim, dess ursprung och versioner kan läsas på denna sida: The Tailors and the Snail


Bilder på medeltida sniglar och spekulationer kring symbolik och motiv är hämtade från följande sidor på nätet:
Got Medieval
Pre-Gébelin Tarot history

lördag 21 januari 2012

Proveniens med sidospår

Häromdagen satt jag med en bok ur bibliotekssamlingarna i min hand och blev nyfiken på donatorn - och hamnade rakt in i en historia om skandalösa pietister på 1700-talet.

Den här lilla boken av den kände språkforskaren Johannes Bureus (1568-1652) innehåller hans visioner om den förestående yttersta tiden med utgångspunkt från kabbalistiska tolkningar, om jag förstått saken rätt.

Enligt Bureus skulle världen gå under 1673, vilket vi idag med facit i hand vet att den inte gjorde. Om detta och mer om denne fascinerande man kan man läsa i detta intressanta blogginlägg: Nordlandslejonets rytande

Historien har en tendens att upprepa sig. I år är det så dags igen, 2012 har länge utpekats som året för världens undergång enligt somliga. Den som lever får se.

Den dåvarande bibliotekarien i Skara, språkforskaren Sven Hof (1703-1786), har noterat donatorn på baksidan av smutsbladet såsom varande hans vän Svenone Holmwall.

Sven Holmvall (1689-1760) var inblandad i undersökningarna kring det skandalösa Svärmeriet på Stora Bjurum under 1730-talet. Holmvall var vid denna tid kyrkoherde i Kleva, och i denna egenskap fick han agera som observatör vid herrgården Stora Bjurum vid Hornborgasjön. Den pietistiska väckelsen hade här fått fäste.

Denna väckelse underblåstes ytterligare av den radikalpietistiske Carl Michael von Strokirch (1702-1776), som varit en av Johann Konrad Dippels främsta anhängare i Sverige och "synes ha varit en i moraliskt afseende högst underhaltig person" (Bergstrand, 1902). Han ska under en tid ha varit på besök på godset och då haft dagliga enskilda samtal med grevinnan på Stora Bjurum.

Den här Carl Michael tycks vara kusin till en anfader till mig på min farmors sida. Där ser man.

Under sin sista tid i livet blir grevinnan dock herrnhutare, vilket uppenbarligen inte var lika magstarkt för stiftet. Holmvall själv ska ha deltagit i deras bönestunder och tagit den herrnhutiska väckelsen i försvar.

Och hur gick det för Holmvall? Han suspenderades 1747 för lägermål, och efter att ha begått ytterligare otuktsbrott blev han 1758, två år före sin död, slutligen avsatt från sitt ämbete och sin tjänst.


Litteratur:
Bergstrand, W. (1902). Separatistiska oroligheter i Skara stift under Petrus Schyllbergs episkopat. Skara: Bergers bokhandel.
Hallgren, P. (1991). Svärmeriet på Stora Bjurum. En fallstudie om fromhetsliv och religionslagarnas tillämpning i Skara stift på 1700-talet [D-uppsats]. Uppsala: Uppsala universitet, Teologiska fakulteten.
Warholm, J. W. (1984). Skara stifts herdaminne. Ed: C. Zakariasson (distr.).

Foto: Helena Backman

fredag 20 januari 2012

Marmorerat papper på tapeten igen


Jag fick idag tips om att det nu finns "vanliga" tapeter med motiv av marmorerat papper i olika färgställningar. Prover finns att titta på här: Sandberg. Jag har en och annan vägg där jag kan tänka mig att denna tapet skulle kunna komma till sin rätt.

Tills dess får man njuta av bilder eller besök på de ställen som tapetserat med marmorerat papper och inhämta inspiration.

Till höger en bild på en vägg hemma hos en stilsäker kvinna, Ann Bonfoey Taylor (1910-2007). Smakfullt!

Bilden kommer från en katalog för en pågående utställning kring henne och hennes design på Phoenix Art Museum.


Jag har även sett blocktryckt försättspapper som jag mycket väl skulle kunna tänka mig att tapetsera med, här ett av de få som hamnat på bild.

Boken som fått så här fina försätts är Versuch einer Betrachtung über die Cometen ... av Johann Heyn, utgiven 1742.

Foto: Helena Backman

Snigeln i konsten


Jag hade anledning att för ett bra tag sedan plocka fram en handskriven samling med nedtecknade visor interfolierad med små graverade bilder med sentenser. Snigeln med sitt hus på ryggen - en snäcka, om vi ska vara korrekta - har här fått illustrera ordspråket "Egen härd är guld värd".

Under medeltiden fick snigeln stå som symbol för Jungfru Maria, närmare bestämt hennes saktmod.

Skalet, en så tydlig bild av det gyllene snittet, återkommer ofta i konsten - även i det lilla formatet, som i detta exlibris.



Snigeln återkommer som symbol - och även förebild i våra dagar - som symbol för bland annat företeelsen Citta Slow. I vårt jäktade samhälle kanske vi borde eftersträva snigelns lugnare tempo.

Foto: Helena Backman

tisdag 17 januari 2012

Hemslöjden 100 år

Med anledning av att Svenska Hemslöjdsföreningarnas Riksförbund firar 100-årsjubileum pågår just nu en utställning med namnet Gör det själv - Hemslöjden 100 år på Skövde stadsmuseum. Utställningen pågår fram till den 23 mars 2012, så det finns gott om tid för ett besök.

Utställningen består till allra största delen av nytillverkade föremål, ett urval av saker i alla möjliga material och hantverkstekniker.

Hemslöjden har uppenbarligen följt med sin tid på ett sätt om jag varit helt omedveten om. Här finns bland annat en broderad tavla med Lego-motiv, nytolkningar av kurbits och hembygdsdräkt samt mycket annat, allt exponerat på ett synnerligen attraktivt sätt. En hel björkdunge har flyttat in i lokalen.
Mina personliga favoriter hamnade tyvärr inte på bild. Dessa var keramikvaser i form av hjärtan - men inte vanliga dekorativa hjärtan, utan anatomiskt korrekta hjärtan med blodröd glasyr. Imponerande!

Nog blir man inspirerad av att skapa någonting själv när man ser hur kreativa andra kan vara. Och av en del föremål på utställningen att döma, kan man komma långt med återbruk av gammal textil och andra kasserade prylar som man har liggande hemma. Förvandla något utslitet till konst, helt enkelt.

Över hela utställningen vakar ett imponerande älghuvud, som lånar ut sina horn till hemslöjdens tjänst.

Foto: Helena Backman

måndag 16 januari 2012

Besök hos Thorild

Citatet "Denna dagen, ett liv" känner nog många igen, men inte lika många vet att det är Thomas Thorild som är upphovsmannen.

Thomas Thorild (1759-1808) är en av våra mest kända svenska författare och poeter. Utvisad från Sverige 1793 hamnade han så småningom i Greifswald. Han utnämndes 1795 till bibliotekarie vid Greifswalds universitet och fick en professorstitel. Här kom han att verka till sin död.

Under sin tid i Greifswald skrev han sitt viktigaste filosofiska verk, Maximum seu Archimetria (1799).

Thomas Thorild Sällskapet bildades 2007 för att lyfta fram hans verk och idéer, och fortsätta hålla hans minne levande i det svenska medvetandet.


När jag läste om Thorilds tid och liv i exil i Greifswald i ett kapitel i den mycket trevliga boken Le grand tour : vägen ner av Crister Enander, utgiven 2008, berördes jag av detta människoöde. Det kändes dock som om detta öde kom ännu mer inpå både i tid och rum, då jag slog upp det exemplar av Maximum seu Archimetria som finns i samlingarna i Skara, och ser att det är ett gåvoexemplar från författaren själv.

Jonas Scarin besökte Thorild 1800, och vid detta tillfälle fick Scarin denna vänliga hälsning från författaren. Senare donerades denna bok av Jonas Scarin själv till Stifts- och landsbiblioteket i Skara.

Jonas Scarins eget liv skulle också vara väl värt att skriva om.


Litteratur:
Enander, C. (2008). Le grand tour. Vägen ner. Umeå: H:ström Text & Kultur.

Silhuett av Thorild: Stifts- och landsbiblioteket i Skara
Foto: Helena Backman

söndag 15 januari 2012

Skövde stadsmuseum



Ibland blir man glatt överraskad, ibland rent av överväldigad. Idag var jag för första gången på besök på Skövde stadsmuseum sedan det flyttade från Rådhuset mitt i stadens centrum i början av 2000-talet. I diskreta lokaler ute på ett industriområde gömmer sig nu museet, och det kan vara lätt att missa det och bara köra förbi...

Men innanför tegelväggarna gömmer sig en hel värld att upptäcka! Delar av museets fasta utställningar, Minnets magasin, visar sig nämligen bestå av något som ser ut som rena museimagasin - fast ännu mycket finare! Föremål från olika tider finns här sammanställda enligt teman. Här skulle jag kunna bli kvar länge, länge, och troligen hitta nya saker att förtjust grotta ned mig i. Så här ser mitt idealmuseum ut!

Det var mitt första besök här, men definitivt inte mitt sista. Förutom Minnets magasin finns en fast utställning om Skövde stads historia och så tillfälliga utställningar. Den pågående utställningen om Hemslöjden 100 år återkommer jag till i ett senare inlägg.

Jag rekommenderar varmt ett besök i denna fantastiska museimiljö!

Foto: Helena Backman