Translate

lördag 18 februari 2012

Målade snitt

Böcker står ofta tätt packade i sina hyllor med ryggarna mot betraktaren. Om man vänder på dem, kan man få ett helt annat intryck. Snitt behöver inte vara guldciselerade för att vara iögonfallande och dekorativa. Bland alla mängder med målade snitt i samlingarna har jag valt några få exempel från 1600-talet.


Ett spräckligt snitt i grönt, grått och gult finns på denna bok från 1600-talets mitt. Snittet sticker ut från bandets anonyma pergamentpärmar.


Ett blårandat snitt finns på I cannocchiale Aristotelico, o'sia idéa dell'arguta et ingeniosa elocutione, che serue à tutta l'arte ortoria, lapidaria et simbolica, examinata co' principii del divino Aristotele av Emanuele Tesauro, tryckt i Rom 1664.


Detta sista i blått och urblekt rött hör till Then swenska psalmboken tryckt hos Genath 1694.


Tillsammans ger de ett helt annat intryck än de bleka ryggar de vänder mot oss på hyllan...

Foto: Helena Backman

torsdag 16 februari 2012

Bilden av elefanten


Efter att ha följt de minsta djuren i biblioteket, är det dags för de allra största. De första två illustrationerna kommer från en av mina favoritböcker ur 1700-talssamlingen, Georg Christoph Petri von Hartenfels Elephantographia Curiosa, denna upplaga utgiven i Leipzig 1723.

Boken behandlar elefanten ur alla möjliga aspekter och innehåller 25 planschblad med allt från elefanternas inre organ till elefanter i arbete och strid. Av bilderna att döma kan inte konstnären ha haft alltför nära kontakt med djuren själv - deras snablar liknar vridna rep och på de flesta bilderna tycks elefanterna kasta ilskna, illvilliga blickar omkring sig.

Med tanke på att elefanter använts som avrättningsmetod i somliga länder under vissa tider, är det kanske inte så konstigt att de haft ett sådant rykte.

Elefanter användes naturligtvis i parader för att imponera på åskådarna och visa på deras ägares makt och förmåga att kontrollera ett sådant farligt och vilt djur.

Träsnittet till vänster och nedan är från en bok som i text och bild beskriver ett intåg i Rouen 1550 till Henrik II och Katarina av Medicis ära. Den fullständiga titeln lyder: Cest la dedvction du sumptueux ordre plaisantz spectacles et magnifiques theatres dresses, et exhibes par les citoiens de Rouen ville metropolitaine du pays de Normandie, a la sacree maiesté du treschrestian roy de France, Henry secõd leur souuerain seigneur, et à tresillustre dame, ma dame Katharine de Medicis, la royne son espouze,
lors de leur triumphant ioyeulx & nouuel aduenement en icelle ville, qui fut es iours de mercredy & jeudy premier & secõd iours d'octobre, mil cinq cens cinquante.


Boken innehåller hela 29 träsnitt, varav två visar ekipage med elefanter - totalt sex stycken till antalet. Detta måste varit en sällsam syn, då antalet elefanter i Europa troligen inte varit stort förrän på 1800-talet, då djurparker och cirkusar började införa och visa upp elefanter i större antal.

Jag avslutar med ett porträtt av astronomen Tycho Brahe (1546-1601), som får representera alla de herrar som burit den stiliga, danska Elefantorden.
I stället för en ordenstjärna bär man en fem centi­meter hög elefant av guld överdragen med vit emalj. Orden delas i nutid främst ut till kungligheter och stats­överhuvuden.

I detta sammanhang symboliserar elefanten kyskhet, renhet, styrka, lojalitet och intelligens. Just lojalitet och intelligens är väl något som vi förknippar elefanten med idag.







Porträtt på Tycho Brahe ur: Porträttarkivet, Stifts- och landsbiblioteket i Skara

onsdag 15 februari 2012

Gnagt i kanterna

Varning för upprörande bilder för känsliga bibliotekarier och andra bokälskare!

Efter mitt förra inlägg kan jag visa prov på hur det ser ut då de små monstren varit och naggat på böcker - både utanpå pärmarna och i inlagan. Det är naturligtvis vanligt att det ut så här i äldre boksamlingar. Idag håller man odjuren borta.

Vilka insekter det är som varit framme här och gnagt kan jag inte svara på. Det är nog ett flertal arter som tycker om klister, trä, bläck, papper och allt annat som en gammal bok kan bestå av.
Förutom boklusen så är även dödsuret en bokhyllans fiende. Nils Landell har skrivit även om denna elaka krabat:

"Dödsuret har satt sina spår i litteraturen. En gång lyckades en enda dödsurslarv genomborra tjugosju foliovolymer i rät linje. En annan gång åt några dödsur upp en hel bokhylla med böcker och allt. Många sällsynta tvåhundraåriga böcker blev härvid offer för deras omättliga bokhunger. Vår moderna litteratur gynnas däremot aldrig av dödsuret. Det har en utpräglad smak för vad som är gammalt och fint." (1966, s. 16-17)
Ännu en ovälkommen gäst är nattsmygen (lepisma), om vilken Landell skriver följande:

"Lepisma härjade också i de gamla biblioteken, då den särskilt fann bokryggarnas stärkelseklister aptitligt. Ja, det hände också att nattsmygarna åt själva bokstävernas trycksvärta, så att orden framstod som en ny renhet mot de gulnade sidorna. Men det finns också beskrivit[sic!] hur nattsmygar åt stärkelsehaltiga sidor så att själva bokstäverna föll ut!" (1988, s. 25)

Vi får kanske vara tacksamma mot vårt torra inomhusklimat, så att vi slipper detta sällskap hemma i den egna bokhyllan, även om klimatet där är lite för torrt för gamla bokband.

Och som om det inte vore nog med dessa insekter, finns här och var i gamla samlingar även spåren efter fyrfota gnagare. Men mer om dessa vid något senare tillfälle.



Litteratur:
Landell, N. (1966). Kom bara lite närmare! En bok om småkryp som sällskap. Stockholm: Bonniers.
Landell, N.-E. (1988). Dessa våra minsta. Ur skalbaggarnas kulturhistoria. Stockholm: Gidlunds.

Foto: Helena Backman

torsdag 9 februari 2012

Kryp inter folia

Bokmal är idag en trevlig benämning på en god läsare, och det är förhoppningsvis den betydelsen som det anonyma paret bakom detta exlibris vill symbolisera med denna annars skräckinjagande bild av en närmast uppäten bok. Kanske ordet bokslukare ligger ännu närmare till hands?

Bokmalen är en felaktig benämning på den lilla insekten boklus. Den har förr i tiden även gått under namnet bokvurm, vilket jag tycker har den allra bästa klangen. Anticimex ger här ett signalement på den lilla förövaren: Dammlöss och boklöss.

Nils Landell ger i sin trevliga bok Kom bara lite närmare! ett citat från bibliotekariernas kongress i Bayonne 1902 angående bland andra boklössen: "Dessa hantlangare, som angriper vår bildnings frukter. De utföra sitt arbete i tysthet och mörker. De slå oss med häpnad och förskräckelse."

Idag håller vi skadedjur från gamla boksamlingar med hjälp av att hålla ett kontrollerat klimat där dessa insekter inte trivs.

Litteratur:
Landell, N. (1966). Kom bara lite närmare! En bok om smådjur som sällskap. Stockholm: Bonnier.

Exlibris:
Stifts- och landsbiblioteket i Skara, Gustaf Sandströms exlibrissamling

Historiska uniformer, del 3



Jag hittade på bibliotekshyllor idag två olika böcker om svensk historia, bägge med ovanligt stiliga och något besläktade omslag, tyckte jag. Det passade fint att sammanföra de två.

Böckerna är: Guide till Sveriges historia i Europa av Torbjörn Nilsson, utgiven 2002, samt: Armfeldts karoliner av Anders Hansson från 2003.

Intresset för historiska uniformer tycks stort, så jag lägger ut ännu en bild ur Ljunggrens bok från 1855, denna med bildtexten: "Olikheten mellan de hemmavarande och de från Tyskland återkomne svenska officerarne." Nog syns det vilka som blivit en smula världsvana, och vet hur man för sig med sin sabel.

Gravyren är hämtad ur:
Ljunggren, C. J. (1855). Minnes-anteckningar under 1813 och 1814 årens kampagner uti Tyskland och Norge. Stockholm: Bonnier.

Foto: Helena Backman

söndag 5 februari 2012

Försätts och omslag

Något av en pausbild: Blandade blocktryck ur 1700-talssamlingarna - bara för att ögat ska få något att njuta av:






Troligen återkommer jag med fler då och då.

Foto: Helena Backman

lördag 4 februari 2012

Universitetsbiblioteket i Greifswald

Arkitektritningar från äldre tider kan vara framställda som små konstverk. Jag tycker att dessa graverade planer över Universitetshuset i Greifswald är vackra i alla sina detaljer. De ingår i ett tunt häfte med planer över huset utgivet 1754. Greifswald ligger i Vorpommern, som 1648-1815 var svenskt.

Idag heter universitetet Ernst-Moritz-Arndt-Universität Greifswald och dess universitetsbibliotek ligger i en betydligt modernare byggnad: Universitätsbibliothek.

Allra mest tycker jag om denna genomskärning, där man i detalj kan se hur biblioteket är benäget, och hur böckerna ser ut att vara stiliserat inritade i hyllorna.

Häftet har inkommit till Skara Kongl. Gymnasii Bibliothek då Samuel Juslenius (1734-1809) efterlämnade sin stora boksamling till Skara Kongl. Gymnasii Bibliothek vid sin död. Bland omkring 1000 andra böcker inkom även dessa planer.

Och så här ser Greifswalds universitetshus ut idag:


De betydligt yngre arkitektritningarna för det gamla bibliotekshuset i Skara från 1855 finns att se här: Åboms arkitektritningar, även här med bokhyllor och böcker nogsamt inritade.

Gravyrer hämtade ur:
Mayer, A. (1754). Dessein du nouveau college de l'Academie royale à Greiffswalde. Greifswald.

Allt mer ovanliga syner på mindre bibliotek...



Släktforskaravdelningars bestånd av mikrofilm och mikrofiche är nu på väg att försvinna. Istället har de ersatts av fantastiska, digitala hjälpmedel som ArkivDigital och andra databaser på nätet. Lantmäteriets mikrofilmade kartor har ersatts med Historiska Kartor på Lantmäteriets webbplats.

Jag, som finner en viss estetisk fröjd i att vila ögonen på stora mängder enhetligt uppordnat material i biblioteksmiljö, kommer nog att kunna sakna denna vy - även om jag inte kommer att sakna dess innehåll.

Än så länge står lappkatalogen ohotad just på "mitt" bibliotek, eftersom en stor del av dess innehåll ännu inte finns i vår katalog på nätet. Även om så varenda broschyr blir omkatalogiserad digitalt, så är dock denna katalog en unik sammanställning av samlingarna. Att se bekanta handstilar från föregångare från långt före min tid ger också en viss känsla åt katalogen.

Även om lappkatalogen så småningom kanske får flytta ned till en mer skyddad vrå i något magasin, kommer den förmodligen alltid att bevaras - åtminstone så länge det finns katalogkramare som jag kvar att vaka över den.

Foto: Helena Backman

onsdag 1 februari 2012

Frontespis till Lijkrevningstavlor



Denna frontespis tycker jag ger en ovanligt gripande bild av döden. Den pryder Profess. Dr. Laur. Robergs Lijkrevningstavlor ..., utgiven 1718.

Lars Roberg (1664-1742) var från 1697 professor i anatomi och praktisk medicin i Uppsala. Bland sina elever i Uppsala hade han Carl von Linné. Roberg lade bland annat grunden till det som skulle bli Akademiska sjukhuset i Uppsala. Sjukhuset grundades 1708 i Stockholm, kallades Nosoconium academicum ("Akademiska sjukhuset") och hade vid starten en säng och åtta madrasser för de inlagda. År 2010 hade Akademiska sjukhuset drygt 1100 vårdplatser.

Men Roberg var även uppmärksammad som skicklig tecknare och träsnittskonstnär, och var förespråkare för tryckstilen antikva. Som sådan var han bland de första som lät trycka svensk text med antikva på 1700-talet.

Om Lars Roberg finns mer att läsa:
Gejrot, T. (2002). Var det medicinprofessor Roberg som tecknade det första porträttet av Linné? Läkartidningen, 99(2002):30/31, s. 3136-3137

Foto: Helena Backman