Translate

fredag 25 maj 2012

En hjälpande hand

Efter att ha lagt märke till illustrationer av händer som stöd för minnet, kunde jag inte att undgå att lägga märke till ett annat sätt att framställa illustrerande händer.

I Henricus Regius (1598-1679) verk Philosophia naturalis in qua tota rerum universitas per clara & facilia principia explanatur, tryckt 1661, förekommer händer som hjälper till att illustrera vad författaren vill åskådliggöra ur fysikens värld.

Dessa händer har inte bara den förekommande slutet på ärmen väl synlig, utan framträder ur ett moln, som om det rörde sig om Guds egen hand som gör en sådan insats. Troligen är det i just det här fallet endast frågan om att vilja avsluta denna anonyma arm på ett estetiskt tilltallande sätt, men intrycket av det trots allt är Guds hand som ligger bakom dessa fenomen och deras ursprung ligger ändå nära till hand.


Litteratur:

Om händer i konsten:
Vignot, E. & Sérullaz, A. (2010) La main dans l'art. Paris: Citadelles & Mazenod.

För den som själv vill ge sig på att teckna händer finns denna handbok:
Hogarth, B. (2002). Drawing dynamic hands. New York, NY: Waton-Guptill Publications.

Foto: Helena Backman

onsdag 23 maj 2012

Räkna på fingrarna


Detta med att räkna på fingrarna har ibland varit fult och förbjudet, ibland uppmuntrats i skolornas undervisning. Just nu försöker skolorna att uppmuntra detta, efter att det under min tid i grundskolan närmast varit förbjudet. Numera anses fingerräkning och annan konkret räknande vara ett bra sätt för barn att hitta till den abstrakta räkningen.

I Magnus Celsius (1621-1677) Computus ecclesiasticus, här i andra upplagan från 1673, finns illustrationer som visar hur man kan använda handen och fingrarna som hjälp för minnet i några olika sammanhang.

Magnus Celsius var professor i matematik vid Uppsala universitet, och blev 1675 dess rektor. Han ägnade sig även åt astronomi, botanik och runologi. Jag tänker att om en sådan man uppmuntrat till att använda händer och fingrar som stöd för minnet, är knappast detta något att skämmas över.


Matematik och musik går hand i hand, och jag har sett liknande illustrationer av just händer som stöd för minnet i handskrifter för undervisning i musik - jag hoppas kunna återkomma om detta vid ett senare inlägg.

Vad jag finner speciellt rart med dessa illustrationer är den nogsamt avbildade kanten på skjortärmen med sitt lilla knytband. Det är inte riktigt detsamma som klädbruket hos dagens ungdomar.


Foto: Helena Backman

tisdag 22 maj 2012

Emblematisk snigel


Snigeln som symbol har förekommit tidigare i denna blogg. Jag kan därför inte låta bli att visa detta lilla träsnitt ur Claude Paradins Symbola heroica m. Clavdii Paradini, Belliiocensis canonici, et d. Gabrielis Symeonis : multo, quàm antea, fidelius de gallica lingua in latinam conuersa, tryckt 1583.

Hela verket i en något senare tryckning finns att se digitaliserat här: Symbola Heroica

Foto: Helena Backman

onsdag 16 maj 2012

Understrykningar och kommentarer...


Det finns få saker som är så irriterande som att låna en bok på biblioteket - kanske kurslitteratur - och finna att den är full med understrykningar och kommentarer. Som bibliotekarie blir man ännu mer irriterad, förstås.

Men om understrykningarna och kommentarerna i stället återfinns i en snart fyrahundra år gammal bok i samlingarna - då är dessa främst att betrakta som spår av läsning och vittra studier. Vi får en inblick i läsarens tankar både genom vad som lagts vikt vid under läsningen och de kommentarer som gjorts. Har man tur kan även läsaren spåras om han eller hon satt sitt namn i boken. Dåtidens vackra handstil ger också ett vackert visuellt intryck, att jämföra med dagens annorlunda sätt att skriva. Ett litet vackert format NB för nota bene i kanten stör inte heller ögat.

Boken som fyllts med dessa anmärkningar är Johann Scharffs Physica recognita, ex antiquioribus philosophis, Ocello Lucano cumprimis, & aliis qui ante Aristotelem floruerunt correcta, Jesuitis philosophis, vanis speculatoribus, opposita tryckt 1632. Dessa spår har sannolikt satts av de två ägare som kan knytas till boken, Martinus Nicolai Faxelius (d. 1651) och Petrus Caroli Undenius (1615-1679).


Foto: Helena Backman

fredag 11 maj 2012

"Världens åttonde underverk"

Det är inte är bara i Linköping man visar kurioiteter. På Museum Gustavianum i Uppsala finns Det underbara skåpet, vilket även är titeln på Hans-Olof Boströms bok om skåpets upphovsman Philipp Hainhofer och Gustav II Adolfs konstskåp. Enligt Hainhofer hävdade somliga att detta skåp var just ett världens åttonde underverk.

Kabinettskåpet tillverkades i Augsburg 1625-1631, och skänktes till Gustav II Adolf. Karl XI donerade skåpet till Uppsala universitet 1694. Ett inventarium upprättat 1694-1698 gör det möjligt att veta vad som fanns i skåpet då det kom till Sverige.

Ett rum på museet presenterar både skåpet och dess innehåll i en rad montrar, vilket gör att man får ett begrepp om hur makalöst det verkligen är. En fantastisk världsbild - i ordens rätta bemärkelser - avspeglas i dess innehåll. Själva idén att kunna återskapa en hel värld på detta sätt är lika fascinerande som själva skåpet, tycker jag. Kapitlet i boken om skåpets funktion går djupare in på dess syfte.

Få ett digitalt smakprov på Museum Gustavianums hemsida: Augsburgska konstskåpet online

Museum Gustavianum är ett av mina svenska favoritmuseum, vilket till stor del beror just på detta kabinett.

Källa:
Boström, H. (2001). Det underbara skåpet. Philipp Hainhofer och Gustav II Adolfs konstskåp. Uppsala: Acta Universitatis Upsaliensis.

Kuriosakabinettet i Linköping



Som det anstår en anrik läroverksstad har Linköping inte bara haft ett välfyllt bibliotek, utan även ett tillhörande kuriosakabinett och andra intressanta samlingar av konst och föremål. I en del andra läroverksstäder har dessa samlingar med tiden hamnat på olika håll, och i värsta fall magasinerats åt glömskan, men här i Linköping finns under det återuppbyggda biblioteket en permanent utställning med föremål ur samlingarna.

Utställningen ger en tydlig bild av det varierande innehållet i samlingen, som gav lärljungarna i Linköping en mångskiftande bild av den värld de levde i. Bland de mest kuriösa inslagen märks fragment från Josefs kornlador i Egypten och Trojas ruiner.

Samlingen innehåller även ett antal vackra glober, den äldsta en himmelsglob från 1500-talet. Utanför utställningslokalen finns en glob som får tjäna som exempel på den förstörelse som biblioteksbranden orsakade - globen har lämnats orestaurerad och visas svårt brandskadad.

Mer om innehållet och historien bakom detta kuriosakabinett finns att hämta på denna sida, som även tipsar om vidare läsning: Kuriosakabinettet och föremålssamlingarna



Foto: Helena Backman

måndag 7 maj 2012

Tycho Brahe-minnena på Ven


Tycho Brahe-minnena på Ven är väl värda ett besök - vackra lokaler i vackra omgivningar. Ett museum till Tycho Brahes ära är sedan 2005 inrymt i en kyrka som tagits ur bruk, Allhelgonakyrkan mitt på Ven. Det stora, luftiga rummet passar den store vetenskapsman som här lyfts fram. Stålkvadranten och sextanten som rekonstruerats efter Tycho Brahes originalinstrument drar blickarna till sig med sina astronomiska proportioner.

Här berättas om slottet Uraniborg, observatoriet Stjärneborg och renässansträdgården som omgav slottet. Av Stjärneborg finns endast rester kvar, men en täckande överdel har åter byggts upp. Renässansträdgården är delvis rekonstruerad, och har som mål att innehålla alla de introducerade kulturväxter som fanns i danska slottsträdgårdar i slutet av 1500-talet.

Av själva Uraniborg finns inte många spår kvar. Stenar med inhuggna inskriptioner och andra rester finns i museet. Snart efter att Tycho Brahe lämnat Ven började byggnaderna förfalla och revs sedan. Redan 1652 fanns knappt längre några spår kvar efter dem. Så fort kan ett vetenskapligt centrum i världen upphöra att existera.


Mer information finns om Tycho Brahe-minnena här: TychoBrahe.com

tisdag 1 maj 2012

Bilder från Göttingen

En välkänd gravyr som avbildar Göttingens universitetsbibliotek med beskrivning ingår i Wahre Abbildung, Der Königl. GroßBritan. und Churfürstl. Braunschw. Lüneb. Stadt, Göttingen. Ihrer Grund-Lage, Aüserl. und Innerlicher Prospecte und der Zur Georg Augustus Universitaet gehörigen gebäude Gezeichnet und in Kupffer herauß gegeben, durch Georg Daniel Heumann Königl. Groß-Brit: Hoff und Universitaets Kupfferstecher in Goettingen. Vera delineatio, Urbis, Göttingae. Quae in Potentissimi Regis Magnae Britaniae, Electoratu Brunswico-Lüneburgico est, nimirum Ichnographiae ejusdem, Prospectum exteriorum, et interiorum, atq cedium ad Avademiam Regiam Georgiam Auustam pertinentium Auctore

Georgio Daniele Heumann Regiae Aulae et Academiae Chalcographo Göttingae, utgiven av gravören Georg Daniel Heumann (1691-1759) kring mitten av 1700-talet. Kopparsticken i Heumanns häfte är graverade av Georg Balthasar Probst (1673-1740).

Detta häfte innehåller 12 vackra gravyer med stadsvyer från Göttingen, bland annat stadens silhuett från fyra håll, varav här är ett.

I en betydligt mindre bok om Göttingens universitets historia från 1765 fann jag liknande gravyrer, dock små och av sämre kvalitet. Boken heter Versuch einer academischen Gelehrten-Geschichte

von der Georg-Augustus-Universität zu Göttingen och är skriven av professorn i Göttingen Johann Stephan Pütter (1725-1807).

Vid ett första ögonkast trodde jag att denna bok helt och hållet hade utgått från gravyrerna i Heumanns häfte med gravyrer, eftersom jag kände igen bildvinklarna.

Men då jag plockade fram Heumanns häfte såg jag att de skilde sig en del. Vyerna är dock i stort sett de samma, man har valt att
betrakta Göttingen från samma ställen. Just detta vägskäl har antagligen passerats av många resenärer, och någon markägare har fått just sin åker avbildad många gånger.

På andra bilder är skillnaderna än större, där vyerna framställs ur helt olika vinklar, som här Göttingens Allé.

Jag är ingen konstvetare, och betraktar dessa bilder som rena framställningar av hur Göttingen en gång såg ut. Det vore fantastiskt roligt att åka runt på dessa platser och se hur här ser ut idag. Ligger åkrarna kvar idag, eller har bebyggelsen brett ut sig
här som på så många andra håll?

Man får väl helt enkelt själv resa dit till Göttingen och bilda sig en egen uppfattning, och samtidigt besöka Carl Friedrich Gauss observatorium där.