Translate

måndag 29 oktober 2012

Textfragment


Var som helst kan de sticka fram, ur spruckna ryggar och bakom lossnade försättsblad - små remsor och bitar av makulatur, strimlade handskrifter och inkunabler.

Visst var det ett sätt att återanvända katolska handskrifter och tryck efter reformationen, men nog blir man nyfiken på exakt vad det är i varje enskilt fall som har fått ge upp sin roll som läst skrift och blivit något som håller ihop senare tiders böcker.



Precis som texter ofta bygger på - eller reflekterar över - tidigare författares texter och tankar inuti böckerna, byggs här även den fysiska boken upp med dolda lager av tidigare texter. Rätt intressant att tänka på att många böcker efter reformationen kan ha en katolsk ryggrad.


Foto: Helena Backman

söndag 28 oktober 2012

Diskreta smådjur


På ett papper som använts till omslag kring många böcker i samlingarna, som jag så många gånger hållit i, fann jag plötsligt en liten spindel som jag aldrig sett där förut. Från att ha varit ett rätt intetsägande blommigt - om än färgglatt - papper, fick växterna nu en smula liv. Att det rör sig om en korsspindel kan man tydligt se då man tittar närmare.

Här finns ett synnerligen snarlikt pappersomslag, och nog har även här en spindel fastnat på bild: Papperband från Kungliga biblioteket.

Foto: Helena Backman

onsdag 17 oktober 2012

Solens olika ansikten


Jag har en svaghet för äldre astronomiska tryck. Beroende på typen av illustrationer och kvaliteten på dessa ser symbolen för solen olika ut i olika verk. Enkla träsnitt kunde illustrera de tryck som tjänade som studielitteratur för de unga elever på gymnasier som skulle lära sig att rätt mäta sig till årets kyrkohögtider utifrån egna beräkningar. Finare gravyrer började under 1600-talet att illustrera påkostade vetenskapliga verk.

I höstrusket kan man behöva tänka på soligare tider. Här följer några - i mina ögon charmiga - solar från 1600-talet.

Den plirögda solen i det grova träsnittet till vänster är hämtad ur Breviarivm compvti ecclesiastici, siue explicatio calendarij vulgaris Rom: in ecclesiâ vsitati, ... Data ex antiquorum computo, & proposita discentibus scholæ Wex. à Ioanne Baaz, tryckt 1618.




Här till höger en mer allvarsam graverad sol ur Les tables perpetvelles de Philippe Lansbergve des movvements celestes. Ensemble ses theories nouvelles d'iceux mouvemens celestes. Et le tresor d'observations astronomiqves de tous temps, conferées avec les tables, tryckt 1634


Och slutligen nedan en belåtet leende sol ur Petri Hoffwenii ...Synopsis physica, disputationibus aliquot academicis comprehensa. Editio secunda cum figuris, tryckt 1698.


Foto: Helena Backman

lördag 13 oktober 2012

Långt borta i tankarna

En och annan ung man genom tiderna har väl drömt sig bort till exotiska platser i världen genom att läsa en bok. Den belgiske katolske prästen Louis Hennepin (ca 1626-efter 1701) har författat Neue Reise-Beschreibung durch viele Länder, weit grösser als gantz Europa, die neulichst zwischen Neu-Mexico und dem Eiß-Meer in America entdecket worden, tryckt 1698, som kan locka tankarna mot äventyr på annat håll.

Hennepin reste till Nya Frankrike i Nordamerika 1675. Han följde 1680 med den franske upptäcktsresande Robert Cavelier de La Salle på hans jakt efter Mississippiflodens källa. På vägen namngav Hennepin bl.a. Niagarafallen. 1683 var Hennepin tillbaka i Europa igen, och skrev här några beskrivande verk om Amerika, kända för att innehålla många felaktigheter uppgifter. Neue Rese-Beschreibung är en av dessa.

Men naturligtvis finns det annat på närmare håll som kan locka en läsare. På försättsbladet har kanske handen tecknat något annat - eller någon annan - som uppfyllt tankarna.


Foto: Helena Backman

fredag 12 oktober 2012

Ordning på bibliotekshyllorna

Efter detta mitt inlägg: Ordning på 1600-talet, funderade jag en hel del på hur ett bibliotek ordnat efter ett system med inklistrade papperslappar skulle se ut i verkligheten.

Idag fick jag syn på gravyren som gav svar på detta, visande det Kejserliga Biblioteket i Wien som det är avbildat i Edward Browns Auf genehmgehaltenes Gutachten und Veranlassung der Kön. Engell. Medicinischen Gesellschaft in London Durch Niederland, Teutschland, Hungarn, Serbien, Bulgarien, Macedonien, Thessalien, Oesterreich, Steirmarck, Kärnthen, Carniolen, Friaul, &c gethane gantz sonderbare Reisen ..., tryckt 1686. Här ser vi biblioteksassistenterna(?) klättra högt uppåt bokraderna för att ta fram efterfrågade verk bland alla de böcker som står med snittet utåt mot rummet. Nog kan man då förstå att de under 1600-talet så vanliga släta och outsmyckade pergamentbanden kommer väl till pass, eftersom de torde vara lätta att dra fram och ställa tillbaka på hyllan.


Om detta är en sanningsenlig avbildning kan jag inte uttala mig. Jag tror dock att böckerna i detta Leopold I:s bibliotek i Wien vilat i de bästa händer, eftersom Peter Lambeck (1628-1680) varit bibliotekarie för samlingen. Han ska där ha gjort en betydande insats genom att ordna biblioteket och föra kataloger över dess innehåll. Katalogerna har ett stort värde än idag, då de är en källa till dagens kunskap om den äldre tyska litteraturen och språket. Han har även varit författare till betydande bibliografiska verk och andra ämnen.

Två av hans verk kan man läsa fritt tillgängligt i digital form via Münchener DigitalisierungsZentrum Digitale Bibliothek: Två digitaliserade verk av Peter Lambeck.

Porträttet är hämtat ur Stifts- och landsbiblioteket i Skaras Porträttarkiv.


Även knytband och bokspännen skymtar fram här och där bland böckerna på hyllorna, men en liten svit med böcker ser faktiskt ut att stå med ryggarna vända ut mot rummet. Det är dock ingen tvekan om att detta är ett undantag som bekräftar den rådande regeln.

Jag är dock fullt nöjd med dagens vana att placera böckerna med bokryggen utåt. Stadigt påklistrade hyllsignumsetiketter sitter säkrare än de utvikta pappersetiketterna i detta 1600-talets bibliotek.



Jag hoppas kunna återkomma till den raritetskammare - eller rentav kuriosakabinett - som skymtar i bakgrunden...


Hela kopparsticket ser du om du klickar på och förstorar denna bild:

Lån och hantering av biblioteksböcker


Jag ska närma mig ett känsligt ämne: hemlån och hantering av biblioteksböcker.

Idag ser vi inga speciella förmaningar från biblioteket i våra låneböcker - kanske endast en rad på ett löst informationsblad om lånetider och -regler.

På den tiden de flesta uppfattade böcker som värdefulla - inte bara rent ekonomiskt, utan även som kunskapsförmedlare - satt ofta förmanande etiketter inklistrade i böckerna. Ett kortfattat utrop från Björsäters sockenbibliotek får inleda.

En något längre anmodan medföljde böcker på hemlån från Skara bibliotek i en gång i tiden. Notera att böckerna skyndsamt skulle återlämnas om någon smittsam sjukdom utbröt i hemmet. Jag undrar vad det fanns rutiner för desinficering av sådana potentiella smitthärdar? Jag tänker också att föräldrar idag nog kan tänkas låna hem en trave böcker från biblioteket till sjuka barn därhemma.

Goodtemplarlogen Carl IX:s Folkbibliotek, Mariestad, har samtliga låneregler inklistrade i boken. Ingen tveksamhet om vad som gäller här.

Mest utförlig kring själva lånerutinen är de inklistrade föreskrifterna från Göteborgs Arbetareförenings Bibliotek. "... den, som ur Biblioteket önskar låna bok, skall vid anmälan derom uppvisa egen behörigen qvitterad motbok med Föreningen, hvarefter Bibliotekarien tillställer den lånesökande ett formulär till ifyllande. Sedan sagde formulär blifvit behörigen ifyldt, återlemnas detsamma till Bibliotekarien, som då utlemnar den önskade boken." Jag tycker att det är något tilltalande över att bibliotekarien stavas med stort B - på den tiden besatt nog titeln en aning mer pondus än vad som idag är fallet.

Nog känns biblioteksboken betydligt mer lättillgänglig idag.


Foto: Helena Backman

torsdag 11 oktober 2012

Stallmästarkonsten

För den som vill bli bevandrad i stallmästarkonsten, finns denna "kurs" att studera. Boken Theoretisk cours uti stallmästare-vetenskapen är författad av en man med gedigna kunskaper. Adolf Emanuel Lewin (1758-1819) hade i tjugoårsåldern studerat just ridkonst i Tyskland, Österrike, Ungern, Italien, Frankrike och Danmark, och blev därefter beridare i Hovstallet i början av 1780-talet. 1784 blev han löjtnant och stallmästare vid Östgöta kavalleriregemente, därefter ryttmästare i armén 1789 och slutligen stallmästare vid Krigsakademien 1792-1796. Efter att denna bok blivit utgiven, blev han hederutnämnd till överstelöjtnant tack vare "förtjänster av stallmästarekonsten".
Om innehållet i boken kan jag inte uttala mig, men jag tycker hästillustrationerna är riktigt härliga - de "flygande" hästarna med sina stolta ryttare på de nedersta gravyrerna kan väl få vem som helst att bli lockad att få ägna sig åt den ädla stallmästarkonsten.






Foto: Helena Backman

söndag 7 oktober 2012

Existerande enhörningar - och andra...

Mytologiska väsen har fascinerat människor i alla tider. På 1600-talet började man dock vilja se på sådana här saker mer vetenskapligt.

Thomas Bartholin (1616-1680) var läkare, teolog och matematiker i Danmark, och har främst gjort sig känd för sin beskrivning av lymfsystemet, en upptäckt han gjorde samtidigt med Olof Rudbeck, vilket ledde till en lång dispyt mellan de två.

Boken Thomæ Bartholini Casp. F. De vnicornv observationes nouæ. Accesserunt de Sureo Cornu Cl. V. Olai Vvormii Eruditorum Iudicia behandlar emellertid enhörningar ur olika aspekter, och har graverade illustrationer av existerande enhornade varelser i djurriket och i exempelvis antika avbildningar.

Uppgifter från den danske läkaren och antikvarien Ole Worm (1588-1654), som hade tagit hand om Thomas Bartholin efter hans faders död, har också kommit med på ett hörn. Ole Worm (lat. Olaus Wormius) uppfostrade den unge Thomas Bartholin efter dennes faders död. H. P. Lovecraft har för övrigt lånat hans namn till en fiktiv karaktär, Olaus Wormius, som anges som översättare av boken Necronomicon.

Nog finns här även en och annan illustration som verkar väl fantastisk, och vars förlaga troligen skulle passa bäst i den tidens välfyllda kuriosakabinett. Ole Worms eget storslagna museum med samling av kuriösa föremål från jordens alla hörn innehöll nog ett och annat som platsar i denna lilla skrift.

Just detta exemplar av boken har ägts av biskopen i Skara Jesper Svedberg.



Foto: Helena Backman

lördag 6 oktober 2012

Stambok med musik


I den stambok tillhörig Olof Andersson Knös, som jag redan tidigare lagt ut bilder ur, finns ett uppslag med musik. En sång med noter och text har skrivits in som hälsning av Carl Fredrik Nordenskiöld (1756-1828), daterad i juli 1787, tyvärr utan närmare angivelse om datum eller ort. Två akvareller medföljer musiken. Det är för mig obekant vad det är för sällskap som åsyftas.

Nordenskiöld arbetade bland annat vid Riksarkivet, och var även riksdagsman, men det är som mystiker och swedenborgian som han gjort sig känd för eftervärlden. Han räknade sig redan 1779 som en anhängare till Swedenborgs lära, och bodde 1783-1786 i London för att tillsammans med de swedenborgianska sällskapen där hjälpa till att föra ut deras idéer. Han översatte och spred Swedenborgs skrifter i Sverige, vilket inte var lätt vid denna tid. Det var här förbjudet att trycka och sprida Swedenborgs verk, så istället kopierades de för hand eller smugglades in från utlandet och spreds på så sätt till intresserade läsare.


Litteratur:
Sallander, H. (1980). Stamböcker i Skara stifts- och landsbibliotek. Skara: Stifts- och landsbiblioteket.

Foto: Helena Backman