Samlingar från alla tider

Röhsska museet är en guldgruva för den som är intresserad av konst, design och hantverk, eller helt enkelt historia och kulturhistoria! Eftersom museet dokumenterar konstnärliga och hantverksmässiga influenser från forntiden och in i vår samtid, får alla smakriktningar sitt lystmäte.

En del av samlingarna är exponerad för att ge en bild av hur föremålen är magasinerade. Jag är själv förtjust i denna typ av utställningar, och hoppas på mer av detta. Skövde museum har ju arbetat efter detta koncept, som jag tidigare skrivit om.

Både fasta och tillfälliga utställningar fyller museibyggnaden, och just nu står dessa vackra bilar framme. Genom glaset bakom deras podium kan man se dagens bilmodeller parkerade utmed gatan utanför, ett okontrollerat möte mellan tidernas olika stilar.

Naturligtvis ligger de allra största delarna av samlingarna magasinerade, såsom är fallet på alla museer.

Som en tidskapsel ligger en fullkomligt unik, stor samling koptiska textilfragment från 2000 f.Kr. till 1400 e.Kr. Förhoppningsvis kommer denna samling att kunna ses i virtuell form så småningom.

Det finns en lekfullhet över museet, som nog tilltalar de flesta. Redan teglet i fasaden ger en vink om mångfalden och överraskningarna som väntar innanför murarna.

Foto: Helena Backman

Göteborgs universitetsbibliotek

Jag har för första gången besökt Göteborgs universitetsbibliotek, Centralbiblioteket, i privat ärende, och kunde därför ta en extra titt på lokalerna. Jag befann mig dock främst inne på en bevakad plats i läsesalen, på grund av det material jag var där för att läsa.

Hela biblioteket ger ett mycket modernt intryck, och det är tydligt att den ursprungliga biblioteksbyggnaden - där läsesalen nu ligger - är ombyggd till att utgöra endast en del av helheten. Den en gång höga och imponerande porten är nu fönster och ljusinsläpp. Idag går man in genom en roterdörr.


I magasinen gömmer sig säkert mängder av spännande historiskt material, en del av vårt kulturarv, både tryck och handskrifter, men på ytan ter sig universitetsbiblioteket relativt modernt och ger mer en känsla av den läroinstitution det är.

I passagen in till läsesalen pågår en utställning med material kring bland annat Birgit Th. Sparre (1903-1984), författarinnan till den lokalhistoriska romansviten Gårdarna runt sjön som utspelar sig i Ulricehamnstrakten.

Foto: Helena Backman

Bokband och böcker på Röhsska museet

Under semestern hinner man med saker som inte blir av under resten av året. Idag har jag varit på en av sommarens höjdpunkter: ett besök i Röhsska museets bokbandssamling och i museets bibliotek.

Ovan på bild en skissbok som legat till grund för kyrkmåleri, vilken är en del av museets bibliotek som innehåller inte bara böcker om konsthantverk och design, utan även bland annat handskrifter av detta slag.

Det som lockade mig mest var dock museets bokbandssamling.

Från Röhsska museets hemsida:
"Bokkonstsamlingen innehåller bokband från senmedeltid till nutid. Betydande inslag är italienska renässansband, två s k Grolierband och även en bokpåse från ca 1300. I bokkonstsamlingen ingår även den Weigelska boktryckssamlingen (10.000-tals klipp och lösa blad ur böcker från 1400-1800-talen) samt handskriftsamlingen (manuskript och illuminerade blad, mest medeltida)."

I denna samling finns bland mycket, mycket annat det broderade bokbandet med smultron, en Mariasymbol, på bilden ovan.

Nu befinner sig alla dessa band bakom lås och bom i klimatanpassade magasin. Förhoppningsvis kommer dock dessa att inom en framtid bli avfotograferade och beskrivna i ProBok, och därigenom bli fritt tillgängliga i digital form.

Jag fick även en guidad tur bland några andra av museets samlingar och utställningar, men mer om detta i ett senare inlägg.
Mer att läsa om museet och dess utställningar: Röhsska museet.
Tack till Anna Billing-Wetterlundh, Enhetschef Collection.

Foto: Helena Backman

Blankvapen till uniform

Återigen har jag tittat i tredje delen av Les travaux de Mars ou l'art de la guerre av Allain Manesson-Mallet (1630–1706), utgiven 1685. Eftersom Manesson-Mallet tar upp det mesta kring krigföring och fortifikation, tar han även upp de stickvapen som tillhörde olika soldater och graders utrustning. Eftersom man även mötte turkar och andra östligt bosatta folk i fält, får även huggsabeln en presentation.

Inom den svenska armén fanns från 1685 två olika värjor. Infanteristernas kommissvärja hade en enkel parerstång, medan kavallerister hade dubbel parerstång och en S-formad sidobygel för fästet. Båda typerna var tvåeggade, och kunde användas både för stöt och hugg.

I slutet av 1700-talet ersattes värjan av en kort sabel, så kallad huggare.

Civila uniformer påbjöds för tjänstemän från slutet av 1700-talet, och högre tjänstemän skulle då bära värja. Detta bruk avskaffades först in på 1900-talet. Från 1840 fram till 1964 hörde sabel även till den svenska polisens uniform.


Lästips:
Holmquist, L. (1997). Först 1908 slapp provinsialläkaren att bära uniform, tvåhörning och värja. Läkartidningen, 94(1997): nr 46, s. 42-46.
Webbplats med militaria: Svenska militära blankvapen

Martinus Laurentii Aschaneus återfunna manuskript

Martinus Laurentii Aschaneus, 1575-1641, efterträdde Johannes Bureus som riksantikvarie, och var den förste som uppbar denna titel. Han har efterlämnat en del utförliga fornminnesinventeringar, främst vad gäller runinskrifter, vilka han avbildat mycket detaljerat.

En sedan länge saknad del av Aschaneus fornminnesinventeringar över Sollentuna och Eds socken under titeln Collectaneum Monumentale Runicum uppmärksammades under 2010, då Eva Nyström, Uppsala universitet, katalogiserade en stor mängd äldre handskrifter här på Stifts- och landsbiblioteket i Skara.

Nyheten om detta fynd ingick en artikel av Eva Nyström i LIR.journal, 2011: no. 1, i vilken hon utgått från exempel från våra samlingar. Denna artikel finns länkad här: Handskrifter i Skaras samlingar

Att handskrifterna varit väl kända beror på att dessa finns noggrant upptagna i den förteckning som upprättats redan på 1640-talet med de tryckta och handskrivna verk som Aschaneus efterlämnat, under titlarna: Sten och rune crönika medh dess declaratione öfwer Edz sochn samt Sollendatunae rune monumentz crönika, vilken publicerats i tryck i Kyrkohistorisk årsskrift för 1906. När just dessa handskrifter hamnade på annan ort är dock oklart.

Dessa handskrifter hamnade i Olof Andersson Knös (1756-1804) ägo, och efter hans bortgång inkom dessa som gåva till biblioteket tillsammans med en stor mängd annat material.

Volymen med dessa handskrifter föreligger nu fritt tillgänglig i form av digitala bildfiler i bibliotekets Flickr-flöde: Collectaneum Monumentale Runicum. Jag hoppas och tror att detta kan leda till att detta material uppmärksammas och att det blir föremål för en kommenterad utgivning i framtiden, såsom Gunnar Gihl utgivit och kommenterat Aschaneus inventeringarna för Sigtuna och Norrsunda i sin avhandling från 1925.

Litteratur:
Almgren, O. (1931). Om tillkomsten av 1630 års antikvarie-institution. Fornvännen, årg. 26(1931), s. 28-47.
Gihl, G. (1925). Sigtuna och Norrsunda. Tvenne antikvarikt-topografiska manuskript af Martinus Aschaneus, utgifna och kommenterade. Diss. Uppsala: Uppsala Universitet.
Martin Aschaneus' på 1640-talet till riksarkivet öfverlämnad samling böcker och handskrifter. Kyrkohistorisk årsskrift, årg. 87(1906), s. 261-266.
Nyström, E (2011). Permeable Boundaries: Manuscript and Print in Concert in Early Modern Sweden. LIR.journal, 1(2011).

Bilder: Stifts- och landsbiblioteket i Skara

Uniformer på 1680-talet

Jag har återigen hittat illustrationer av uniformer, denna gång i en handkolorerad bok i krigskonst från slutet av 1600-talet, där de starka färgerna bevarats. Om uniformerna är avbildade i sina rätta färger är jag dock inte säker på, men stiligt är det. Boken är den tredje och sista delen i flerbandverket Les travaux de Mars ou l'art de la guerre av Allain Manesson-Mallet (1630–1706), den senare upplagan utgiven 1685.

Denna bok tar upp allt som man kan tänkas behöva veta när man beger sig ut på fälttåg. Här finns inte bara beskrivningar över arméns uppbyggnad, uniformer och vapenslag, utan även fortifikation, kanon- och gevärsgjutning, och naturligtvis det mesta man kan behöva veta om sina tilltänkta fiender i sydöst - här kan man läsa om de turkiska krigarna och deras krigskonst.

Men boken har inte bara sitt värde som instruktionsbok, utan erbjuder även en utblick i den stora världen, med kartor och vyer över städer i främmande land, och avbildar exotiska krigare med kameler, bågar och sablar istället för hästar, gevär och värjor. Detta att kartlägga och lära känna sin fiende kanske också väckte nyfikenhet för resor och helt andra kulturer för läsaren uppe i ett nordigt land.

Jag kommer säkert att ha anledning att återkomma med illustrationer ur detta bildspäckade verk, från en tid då krigen härjade Europa och krigskonsten utvecklades inte minst genom den krassa praktiska erfarenheten.

Vi kan se dessa bilder som en spegling av en tid som varit och hoppas på en fredligare framtid.