Proveniens med sidospår

Häromdagen satt jag med en bok ur bibliotekssamlingarna i min hand och blev nyfiken på donatorn - och hamnade rakt in i en historia om skandalösa pietister på 1700-talet.

Den här lilla boken av den kände språkforskaren Johannes Bureus (1568-1652) innehåller hans visioner om den förestående yttersta tiden med utgångspunkt från kabbalistiska tolkningar, om jag förstått saken rätt.

Enligt Bureus skulle världen gå under 1673, vilket vi idag med facit i hand vet att den inte gjorde. Om detta och mer om denne fascinerande man kan man läsa i detta intressanta blogginlägg: Nordlandslejonets rytande

Historien har en tendens att upprepa sig. I år är det så dags igen, 2012 har länge utpekats som året för världens undergång enligt somliga. Den som lever får se.

Den dåvarande bibliotekarien i Skara, språkforskaren Sven Hof (1703-1786), har noterat donatorn på baksidan av smutsbladet såsom varande hans vän Svenone Holmwall.

Sven Holmvall (1689-1760) var inblandad i undersökningarna kring det skandalösa Svärmeriet på Stora Bjurum under 1730-talet. Holmvall var vid denna tid kyrkoherde i Kleva, och i denna egenskap fick han agera som observatör vid herrgården Stora Bjurum vid Hornborgasjön. Den pietistiska väckelsen hade här fått fäste.

Denna väckelse underblåstes ytterligare av den radikalpietistiske Carl Michael von Strokirch (1702-1776), som varit en av Johann Konrad Dippels främsta anhängare i Sverige och "synes ha varit en i moraliskt afseende högst underhaltig person" (Bergstrand, 1902). Han ska under en tid ha varit på besök på godset och då haft dagliga enskilda samtal med grevinnan på Stora Bjurum.

Den här Carl Michael tycks vara kusin till en anfader till mig på min farmors sida. Där ser man.

Under sin sista tid i livet blir grevinnan dock herrnhutare, vilket uppenbarligen inte var lika magstarkt för stiftet. Holmvall själv ska ha deltagit i deras bönestunder och tagit den herrnhutiska väckelsen i försvar.

Och hur gick det för Holmvall? Han suspenderades 1747 för lägermål, och efter att ha begått ytterligare otuktsbrott blev han 1758, två år före sin död, slutligen avsatt från sitt ämbete och sin tjänst.


Litteratur:
Bergstrand, W. (1902). Separatistiska oroligheter i Skara stift under Petrus Schyllbergs episkopat. Skara: Bergers bokhandel.
Hallgren, P. (1991). Svärmeriet på Stora Bjurum. En fallstudie om fromhetsliv och religionslagarnas tillämpning i Skara stift på 1700-talet [D-uppsats]. Uppsala: Uppsala universitet, Teologiska fakulteten.
Warholm, J. W. (1984). Skara stifts herdaminne. Ed: C. Zakariasson (distr.).

Foto: Helena Backman