Snigeln i den vetenskapliga litteraturen

Återigen använder jag benämningen sniglar slarvigt - här rör det sig i första hand om snäckor. Träsnitten finner jag dock oemotståndliga i ett snäckspäckat vetenskapligt arbete från 1675, Fabii Columnæ, lyncei, nobilis Neapolitani, genere Romani, Opusculum de purpura ... av fossilkännaren med mera Fabio Colonna (1567-1650) och med tillägg av naturaliesamlaren med mera Johann Danielus Major (1634-1693). I verket förekommer rikligt med träsnitt på tomma snäckskal i alla dess former, de levande exemplen är desto färre.

Upphovsmännen har båda fascinerande livshistorier med kunskaper och intressen som utspred sig över stora fält. Fabio Colonna var verksam inom bland annat medicin, botanik, naturhistoria, astronomi och musik. Johann Daniel Major ägnade sig också åt en bredd av ämnen, var samlare och grundade ett museum. Han var dessutom medicine doktor, och i denna egenskap kallades han till Sverige 1693 för att bota drottning Ulrika Eleonora d.ä., men smittades i stället av den infektion hon bar på och dog.

Ytterligare ett exempel, denna gång en graverad snäcka, har jag funnit i verket Recreatio mentis et oculi in observatione animalium testaceorum curiosis naturæ inspectoribus, italico sermone primum proposita a P.Philippo Bonanno... av jesuiten Filippo Bonanni (1638-1735), tryckt 1684.

Bonanni hade varit lärjunge till en professor Athanasius Kircher i Rom. Efter Kirchers död 1698 fick Bonanni ta över som föreståndare för det berömda kuriosakabinett som denne samlat ihop under sin livstid. Bonanni publicerade en katalog över samlingen 1709 med titeln Musæum Kicherianum. Vilken fantastisk uppgift, det låter som ett arbete jag själv gärna skulle vilja ha haft.



Foto: Helena Backman