Textfragment

Var som helst kan de sticka fram, ur spruckna ryggar och bakom lossnade försättsblad - små remsor och bitar av makulatur, strimlade handskrifter och inkunabler.

Visst var det ett sätt att återanvända katolska handskrifter och tryck efter reformationen, men nog blir man nyfiken på exakt vad det är i varje enskilt fall som har fått ge upp sin roll som läst skrift och blivit något som håller ihop senare tiders böcker.

Precis som texter ofta bygger på - eller reflekterar över - tidigare författares texter och tankar inuti böckerna, byggs här även den fysiska boken upp med dolda lager av tidigare texter. Rätt intressant att tänka på att många böcker efter reformationen kan ha en katolsk ryggrad.

Foto: Helena Backman

Clavius på månen och på bokhyllan

Mitt första möte med Clavius var som namn på den fiktiva månbas som byggts vid kratern med samma namn i filmen 2001 från 1968. Kratern Clavius är en av månens största. Den kan därför ses med blotta ögat från jorden, och innehåller i sin tur en mängd småkratrar. Sydlig granne till kratern Tycho, har även Clavius fått sitt namn efter en känd historisk matematiker och astronom. Att dessa två herrar har haft kontakt har lämnat sina spår till eftervärlden (Norlind 1954).

Christopher Clavius (1538-1612) var jesuit och matematiker. Hans samlade verk finns att läsa på nätet via University of Notre Dame: Christoph Clavius Opera Mathematica. Dessa samlade verk har även hittat till samlingarna i Skara.

För att vara ett mindre stifts- och läroverksbibliotek har Skara ovanligt många äldre böcker inom matematik och astronomi, vilket vi kan tacka en av bibliotekets donatorer för. Lektorn i matematik vid Skara läroverk, Samuel Juslenius (1734-1809), son till biskopen Daniel Juslenius på samma ort, skänkte redan under sin livstid delar av sin boksamling till biblioteket. Resten testamenterades hit och inkom efter hans bortgång. En del av denna litteratur hade han förvärvat under sina utrikes resor, och här finns därför en hel del böcker som har sitt ursprung i England.

Bland de böcker som Juslenius donerat har jag funnit flera personliga favoriter från 1600-talet inom ämnet astronomi. Jag får säkert anledning att återkomma till åtminstone några av dessa.

Mer att läsa:
Norlind, W. (1954). A hitherto unpublished letter from Tycho Brahe to Christopher Clavius. The Observatory, 74(1954), s. 20-23

Foto: Helena Backman

Emblematisk snigel

Snigeln som symbol har förekommit tidigare i denna blogg. Jag kan därför inte låta bli att visa detta lilla träsnitt ur Claude Paradins Symbola heroica m. Clavdii Paradini, Belliiocensis canonici, et d. Gabrielis Symeonis : multo, quàm antea, fidelius de gallica lingua in latinam conuersa, tryckt 1583.

Hela verket i en något senare tryckning finns att se digitaliserat här: Symbola Heroica

Foto: Helena Backman

Tycho Brahe-minnena på Ven

Tycho Brahe-minnena på Ven är väl värda ett besök - vackra lokaler i vackra omgivningar. Ett museum till Tycho Brahes ära är sedan 2005 inrymt i en kyrka som tagits ur bruk, Allhelgonakyrkan mitt på Ven. Det stora, luftiga rummet passar den store vetenskapsman som här lyfts fram. Stålkvadranten och sextanten som rekonstruerats efter Tycho Brahes originalinstrument drar blickarna till sig med sina astronomiska proportioner.

Här berättas om slottet Uraniborg, observatoriet Stjärneborg och renässansträdgården som omgav slottet. Av Stjärneborg finns endast rester kvar, men en täckande överdel har åter byggts upp. Renässansträdgården är delvis rekonstruerad, och har som mål att innehålla alla de introducerade kulturväxter som fanns i danska slottsträdgårdar i slutet av 1500-talet.

Av själva Uraniborg finns inte många spår kvar. Stenar med inhuggna inskriptioner och andra rester finns i museet. Snart efter att Tycho Brahe lämnat Ven började byggnaderna förfalla och revs sedan. Redan 1652 fanns knappt längre några spår kvar efter dem. Så fort kan ett vetenskapligt centrum i världen upphöra att existera.

Mer information finns om Tycho Brahe-minnena här: TychoBrahe.com

Bilden av elefanten

Efter att ha följt de minsta djuren i biblioteket, är det dags för de allra största. De första två illustrationerna kommer från en av mina favoritböcker ur 1700-talssamlingen, Georg Christoph Petri von Hartenfels Elephantographia Curiosa, denna upplaga utgiven i Leipzig 1723.

Boken behandlar elefanten ur alla möjliga aspekter och innehåller 25 planschblad med allt från elefanternas inre organ till elefanter i arbete och strid. Av bilderna att döma kan inte konstnären ha haft alltför nära kontakt med djuren själv - deras snablar liknar vridna rep och på de flesta bilderna tycks elefanterna kasta ilskna, illvilliga blickar omkring sig.

Med tanke på att elefanter använts som avrättningsmetod i somliga länder under vissa tider, är det kanske inte så konstigt att de haft ett sådant rykte.

Elefanter användes naturligtvis i parader för att imponera på åskådarna och visa på deras ägares makt och förmåga att kontrollera ett sådant farligt och vilt djur.

Träsnittet till vänster och nedan är från en bok som i text och bild beskriver ett intåg i Rouen 1550 till Henrik II och Katarina av Medicis ära. Den fullständiga titeln lyder: Cest la dedvction du sumptueux ordre plaisantz spectacles et magnifiques theatres dresses, et exhibes par les citoiens de Rouen ville metropolitaine du pays de Normandie, a la sacree maiesté du treschrestian roy de France, Henry secõd leur souuerain seigneur, et à tresillustre dame, ma dame Katharine de Medicis, la royne son espouze,

lors de leur triumphant ioyeulx & nouuel aduenement en icelle ville, qui fut es iours de mercredy & jeudy premier & secõd iours d'octobre, mil cinq cens cinquante.

Boken innehåller hela 29 träsnitt, varav två visar ekipage med elefanter - totalt sex stycken till antalet. Detta måste varit en sällsam syn, då antalet elefanter i Europa troligen inte varit stort förrän på 1800-talet, då djurparker och cirkusar började införa och visa upp elefanter i större antal.

Jag avslutar med ett porträtt av astronomen Tycho Brahe (1546-1601), som får representera alla de herrar som burit den stiliga, danska Elefantorden.

I stället för en ordenstjärna bär man en fem centi­meter hög elefant av guld överdragen med vit emalj. Orden delas i nutid främst ut till kungligheter och stats­överhuvuden.

I detta sammanhang symboliserar elefanten kyskhet, renhet, styrka, lojalitet och intelligens. Just lojalitet och intelligens är väl något som vi förknippar elefanten med idag.







Porträtt på Tycho Brahe ur: Porträttarkivet, Stifts- och landsbiblioteket i Skara

Johannes Copp von Raumenthal

För en tid sedan stod jag av en tillfällighet med en volym ur Skaras samlingar i handen, där den på pärmen inpressade ägarbeteckningen var mycket bortnött, vilket fångade mitt intresse. Detta ledde mig in på doktor Johannes Copp von Raumenthals spännande livsöde och skingrade bibliotek.

Johannes Copp von Raumenthal (1487-1558) var läkare, astrolog och anhängare till Luther, och kom från Prag till Sverige 1555. Han tycks ha varit en spännande personlighet och de böcker som tillhört honom tyder på intressen inom vitt skilda fält, och han har bland annat skrivit en bok om astrolabiet. Walde skriver 1938: "Om Copp sålunda intellektuellt varit väl rustad, är det å andra sidan tydligt att han på det moraliska området haft svåra defekter, som säkerligen varit anledningen till att hans levnad kommit att löpa i mindre raka fåror. Jämte hans erotiska snedsprång synes det ha varit ett ekonomiskt lättsinne av stora dimensioner som fört honom på avvägar och fördärvat hans karaktär. Att han varit en markant personlighet med skarpa skuggor och dagrar, är odiskutabelt."

Otto Walde har funnit 10 volymer som tillhört Copps bibliotek. I de flesta fallen rör det sig om flera olika verk sammanbundna i ett och samma bokband. Så är även fallet med exemplaret i Skara. I mitten av bandets frampärm finns Copps vapen med inskriften Erb Iana Koppas z Ravmentalv, med linjer och blad omkring. Det bruna fårskinnsbandet har även haft gröna knytband. Längst upp på pärmen finns bokens första inbunda verks titel: Specvlvm lapidam, dvs. Speculum lapidum clarissimi artium et medicinae doctoris Camillli Leonardi Pinasurensis från 1533. Ytterligare sex verk finns inbundna, bland annat den tunna skriften Opusculum mire egregium de naturis et qualitatibus quatuor temporum anni duodecimque mensium ... från 1528, innehållande två träsnitt.

Efter Copps död har hans bibliotek skingrats. Walde har hittat volymer i Uppsala, Strängnäs och Västerås. Stifts- och landsbiblioteket i Skara har endast denna volym.


Läs mer:
Walde, O. (1934). Doktor Johannes Copps bibliotek. Några anteckningar. Nordisk tidskrift för bok- och biblioteksväsen, 1934(21), 51-60.
Walde, O. (1937). Doktor Johann Copp. En astrolog och läkare från reformationstiden i svensk tjänst I. Lychnos, 1937, 79-111.
Walde, O. (1938). Doktor Johann Copp. En astrolog och läkare från reformationstiden i svensk tjänst II. Lychnos, 1938, 225-269.
Theutenberg, B. J. (2003). Doktor Johannes Copp von Raumenthal. Ett livsöde i reformationens spår. Skara: Skara stiftshistoriska sällskap.

Foto: Helena Backman