Observatoriemuseet i malpåse

Vid nyåret 2014 stängdes Observatoriemuseet i Stockholm. Den 29 december 2013 var sista dagen som besökare hade tillfälle att se detta fantastiska hus med sin vetenskapshistoriska utställning. Vi var många som hittade dit denna dag, och som fick en intressant visning av lokaler och dess innehåll.

Förutom alla vackra instrument, är själva observatoriehuset uppfört 1753 en byggnad full av historia. Att få besöka Kungl. Vetenskapsakademiens sekreterare Pehr Wargentins (1717-1783) kontor var något speciellt för mig. Att den guidade visningen avslutades med ett besök allra högst upp i observatoriets senare tillbyggda kupol, med teleskopet fortfarande på plats, var också något som inte går att ersätta med en utställning i andra lokaler.

Av den mängd besökare som passade på att komma denna allra sista dag att döma lever fortfarande intresset kring vår svenska naturvetenskapliga historia.

Museet, som från början skulle upphöra, har efter protester lagts i malpåse och nytt beslut är att vänta av dess huvudman Kungl. Vetenskapsakademien, KVA, i höst 2014. Vi är nog många som håller tummarna för att detta museum åter ska få slå upp sin port för allmänheten.

Foto: Helena Backman

Kumlaby kyrka på Visingsö

På Visingsö ligger Kumlaby kyrka, en kyrkobyggnad i sten från 1100-talet. Då kyrkan under 1600-talets första hälft togs ur bruk och 1636 övergick till att användas som skola, grundad av Per Brahe d.y. (1602-1680), kapades övre delen av tornet för att ge plats åt en plattform för iakttagelser av stjärnhimlen, där "djäknarna torde idka astronomiska spekulationer". Den som törs är välkommen att klättra upp och beundra utsikten över ön.

Väggarna i kyrkan är täcka med framtagna kalkmålningar från 1400-talet. Bland dessa finns en avbildning av Sankta Helena, Västergötlands och Skövdes skyddshelgon. Jag är dock osäker på om jag lyckats fånga just henne på bild.

De målningar som tilltalar just mig är naturligtvis de som avbildar någon präntande eller studerande en handskrift.

I denna tid av brandskydd kan det vara tryggt att veta att de syndare som störtas ned i helvetets lågor på väggarna i Kumlaby kyrka har en brandsläckare inom räckhåll.

Om kyrkan och dess historia fick mycket att läsa, bland annat:
Folkesson, Pontus (2010). Kumlaby kyrka. En guide om dess målningar och historia. [S.l.]: Pontus Folkesson.

Foto: Helena Backman

Kometer då och nu

Vem - som var någorlunda gammal då - minns inte Hale-Bopps långa närvaro under 1990-talet? Kometer har genom alla tider påkallat vår uppmärksamhet genom sin förbiilande natur, och känslan av förebådande omen.

Redan på Bayeux-tapeten finns Halleys komet avbildad, som då troddes förebåda slaget vid Hastings och normandernas erövring av England 1066. Vandrande stjärnor av andra slag i myter och berättelser kan kanske också ha ett ursprung i en komets tillfälliga uppdykande.

Kring mitten av 1700-talet pågick livliga dispyter mellan vetenskapsmän som betraktade astronomi rent vetenskapligt, och teologer som ville se religiösa förtecken i dessa himmelska fenomen. Naturligtvis följde publicering av dessa iakttagelser, åsikter och tankar. Från denna tid är dessa graverade avbildningar.

Idag har väl den vetenskapliga aspekten tagit över, även om kometer då och då dyker upp i populärkulturen i form av hot mot vår civilisation, som i den danska stumfilmen Verldens undergang i regi av August Blom från 1916.
Se den här på Youtube: Verldens undergang.

Kometernas roll som järtecken har dock inte helt försvunnit. Vid ovannämnda Hale-Bopps närvaro vändes världens uppmärksamhet mot den lilla sekten Heaven's Gate, vars medlemmar begick kollektivt självmord då de trodde att de skulle bli upptagna på ett rymdskepp som enligt dem skulle följa i Hale-Bopps spår.

Världsrymden rymmer dock i sig så många fantastiska fenomen att vi människor inte behöver hitta på några egna för att låta oss fångas av dem.

Planscher är hämtade ur:

Vollständige Astronomie, oder: Sonderbare Betrachtungen derer vornehmsten an dem Firmament befindlichen Planeten und Sternen, so wohl ihren Nahmen, Bedeutung und Situation nach, als auch was etwan von einer jeden dieser sichtbaren Himmels-Kugeln vor Meynungen von verschiedenen Auctoribus geheget ... Vormahls unter dem Titul: Reise in Gedancken nach denen Himmels-Kugeln &c. ans Licht gegeben, anjetzo aber in mehrern beleuchtet und in vielen Kupffern vorgestellet von Eberhard Christian Kindermann ... Nebst einer besondern Vorrede., tryckt i Rudolstadt 1744.







Foto: Helena Backman

Solens olika ansikten

Jag har en svaghet för äldre astronomiska tryck. Beroende på typen av illustrationer och kvaliteten på dessa ser symbolen för solen olika ut i olika verk. Enkla träsnitt kunde illustrera de tryck som tjänade som studielitteratur för de unga elever på gymnasier som skulle lära sig att rätt mäta sig till årets kyrkohögtider utifrån egna beräkningar. Finare gravyrer började under 1600-talet att illustrera påkostade vetenskapliga verk.

I höstrusket kan man behöva tänka på soligare tider. Här följer några - i mina ögon charmiga - solar från 1600-talet.

Den plirögda solen i det grova träsnittet till vänster är hämtad ur Breviarivm compvti ecclesiastici, siue explicatio calendarij vulgaris Rom: in ecclesiâ vsitati, ... Data ex antiquorum computo, & proposita discentibus scholæ Wex. à Ioanne Baaz, tryckt 1618.

Här till höger en mer allvarsam graverad sol ur Les tables perpetvelles de Philippe Lansbergve des movvements celestes. Ensemble ses theories nouvelles d'iceux mouvemens celestes. Et le tresor d'observations astronomiqves de tous temps, conferées avec les tables, tryckt 1634

Och slutligen nedan en belåtet leende sol ur Petri Hoffwenii ...Synopsis physica, disputationibus aliquot academicis comprehensa. Editio secunda cum figuris, tryckt 1698.

Foto: Helena Backman

Clavius på månen och på bokhyllan

Mitt första möte med Clavius var som namn på den fiktiva månbas som byggts vid kratern med samma namn i filmen 2001 från 1968. Kratern Clavius är en av månens största. Den kan därför ses med blotta ögat från jorden, och innehåller i sin tur en mängd småkratrar. Sydlig granne till kratern Tycho, har även Clavius fått sitt namn efter en känd historisk matematiker och astronom. Att dessa två herrar har haft kontakt har lämnat sina spår till eftervärlden (Norlind 1954).

Christopher Clavius (1538-1612) var jesuit och matematiker. Hans samlade verk finns att läsa på nätet via University of Notre Dame: Christoph Clavius Opera Mathematica. Dessa samlade verk har även hittat till samlingarna i Skara.

För att vara ett mindre stifts- och läroverksbibliotek har Skara ovanligt många äldre böcker inom matematik och astronomi, vilket vi kan tacka en av bibliotekets donatorer för. Lektorn i matematik vid Skara läroverk, Samuel Juslenius (1734-1809), son till biskopen Daniel Juslenius på samma ort, skänkte redan under sin livstid delar av sin boksamling till biblioteket. Resten testamenterades hit och inkom efter hans bortgång. En del av denna litteratur hade han förvärvat under sina utrikes resor, och här finns därför en hel del böcker som har sitt ursprung i England.

Bland de böcker som Juslenius donerat har jag funnit flera personliga favoriter från 1600-talet inom ämnet astronomi. Jag får säkert anledning att återkomma till åtminstone några av dessa.

Mer att läsa:
Norlind, W. (1954). A hitherto unpublished letter from Tycho Brahe to Christopher Clavius. The Observatory, 74(1954), s. 20-23

Foto: Helena Backman

Stola säteri

Stola herrgård har öppet för visningar och konserter under sommarmånaderna. Trots att jag besökt Stola flera gånger tidigare, har jag nu för första gången varit på en riktig visning av huset, en mycket trevlig upplevelse.

Stola har sina rötter under medeltiden, och i det närbelägna Fröslunda har ett stort offerfynd av bronsålderssköldar hittats, vilka visar på bygdens tidiga betydelse.

Från 1500-talet och fram till början av 1800-talet har Stola varit i släkten Ekeblads ägo, och det är således en Ekebladare, Claes d.ä (1669-1737), som låtit bygga det nuvarande stenhuset i början av 1700-talet.

Vissa delar av den undre våningen är idag omvandlad till modern bostad, resten av huset är i stort sett bevarat eller återställt till det utseende man tror att rummen en gång haft. Möbler och inventarier som skingrats under 1800-talet, då stenhuset stod obebott, har köpts tillbaka och således åter hittat hem.

Inne i stenhallen sitter en inmurad minnessten över en uppmätning av Stolas exakta position, en motsvarighet till dagens gps-positionering.

Denna mätning utfördes med en astronomisk kvadrant på solståndsdagen den 10 juni 1748 av ledamoten i Kungl. Vetenskapsakademien Petter Elvius.

Detta besök har troligen en koppling till att här då bodde Eva Ekeblad (1724-1786), född De la Garde, den första kvinna att väljas in i Vetenskapsakademien.

Som ett minne av detta återfinns också på övervåningen ett vackert målat överstycke som symboliskt återger både mätning och det dåvarande vårdträdet på Stola - naturligtvis en ek - som enligt Linné var beläget "två bösskott" från huvudbyggnaden. Redan vid denna tid var detta träd på väg att dö, och därför planterades en ny ek som vårdträd framför ingången. Denna sträcker idag sina beskyddande grenar mot huset.

Foto: Helena Backman

Räkna på fingrarna

Detta med att räkna på fingrarna har ibland varit fult och förbjudet, ibland uppmuntrats i skolornas undervisning. Just nu försöker skolorna att uppmuntra detta, efter att det under min tid i grundskolan närmast varit förbjudet. Numera anses fingerräkning och annan konkret räknande vara ett bra sätt för barn att hitta till den abstrakta räkningen.

I Magnus Celsius (1621-1677) Computus ecclesiasticus, här i andra upplagan från 1673, finns illustrationer som visar hur man kan använda handen och fingrarna som hjälp för minnet i några olika sammanhang.

Magnus Celsius var professor i matematik vid Uppsala universitet, och blev 1675 dess rektor. Han ägnade sig även åt astronomi, botanik och runologi. Jag tänker att om en sådan man uppmuntrat till att använda händer och fingrar som stöd för minnet, är knappast detta något att skämmas över.

Matematik och musik går hand i hand, och jag har sett liknande illustrationer av just händer som stöd för minnet i handskrifter för undervisning i musik - jag hoppas kunna återkomma om detta vid ett senare inlägg.

Vad jag finner speciellt rart med dessa illustrationer är den nogsamt avbildade kanten på skjortärmen med sitt lilla knytband. Det är inte riktigt detsamma som klädbruket hos dagens ungdomar.

Foto: Helena Backman