Kometer då och nu

Vem - som var någorlunda gammal då - minns inte Hale-Bopps långa närvaro under 1990-talet? Kometer har genom alla tider påkallat vår uppmärksamhet genom sin förbiilande natur, och känslan av förebådande omen.

Redan på Bayeux-tapeten finns Halleys komet avbildad, som då troddes förebåda slaget vid Hastings och normandernas erövring av England 1066. Vandrande stjärnor av andra slag i myter och berättelser kan kanske också ha ett ursprung i en komets tillfälliga uppdykande.

Kring mitten av 1700-talet pågick livliga dispyter mellan vetenskapsmän som betraktade astronomi rent vetenskapligt, och teologer som ville se religiösa förtecken i dessa himmelska fenomen. Naturligtvis följde publicering av dessa iakttagelser, åsikter och tankar. Från denna tid är dessa graverade avbildningar.

Idag har väl den vetenskapliga aspekten tagit över, även om kometer då och då dyker upp i populärkulturen i form av hot mot vår civilisation, som i den danska stumfilmen Verldens undergang i regi av August Blom från 1916.
Se den här på Youtube: Verldens undergang.

Kometernas roll som järtecken har dock inte helt försvunnit. Vid ovannämnda Hale-Bopps närvaro vändes världens uppmärksamhet mot den lilla sekten Heaven's Gate, vars medlemmar begick kollektivt självmord då de trodde att de skulle bli upptagna på ett rymdskepp som enligt dem skulle följa i Hale-Bopps spår.

Världsrymden rymmer dock i sig så många fantastiska fenomen att vi människor inte behöver hitta på några egna för att låta oss fångas av dem.

Planscher är hämtade ur:

Vollständige Astronomie, oder: Sonderbare Betrachtungen derer vornehmsten an dem Firmament befindlichen Planeten und Sternen, so wohl ihren Nahmen, Bedeutung und Situation nach, als auch was etwan von einer jeden dieser sichtbaren Himmels-Kugeln vor Meynungen von verschiedenen Auctoribus geheget ... Vormahls unter dem Titul: Reise in Gedancken nach denen Himmels-Kugeln &c. ans Licht gegeben, anjetzo aber in mehrern beleuchtet und in vielen Kupffern vorgestellet von Eberhard Christian Kindermann ... Nebst einer besondern Vorrede., tryckt i Rudolstadt 1744.







Foto: Helena Backman

Ett graverande porträtt

För den som tyckt att det varit tyst i denna blogg väl länge, kan nu få veta att det betyder att jag skriver för andra medier istället. Idag kom exempelvis nyaste numret av Mimers brunn från tryckpressarna, och där finns en artikel av undertecknad att läsa. Den handlar om "konstnären" Lundberg, som ligger bakom porträttet här bredvid på Petrus Brodd (1682-1771). Lundberg har även många andra graverade porträtt på sitt samvete - för att inte tala om ett brott, för vilket han dömdes till döden...

Petrus Brodd var domprost i Skara och har fått ett hårt omdöme i Skara stifts herdaminne: "Domprosten Brodd var utan tvifvel en lärd och skicklig man; men om hans enskilda lif är ej mycket berömligt att säga. Han var smutsigt girig och förde ett mycket cyniskt lefnadssätt. Som 80-årig gubbe sågs han gå omkring med en liten flaska i stadens salubodar och bedja om ett mått vin, hvilket han under åtlöje fick till skänks. En tid efter sedan han blifvit gift med biskop Forssenii brorsdotter, beklagade han sig för biskopen öfver hennes slösaktighet, och bad honom 'taga sin jänta tillbaka.'" (Warholm 1871, s. 58)

Han ska enligt Warholm dött av phtiriasis, "lussjukan". Denna numera inte längre förekommande - till och med ifrågasatta sjukdom - sades uppkomma "af utsväfvande lefnadssätt i förening med osnygghet" (Bondeson 1992, s. 60). Brodd har alltså inte fått någon vacker beskrivning i Warholms herdaminne. Detta porträtt hjälper inte heller till för att försköna hans minne.

Källor:
Bondeson, J. (1992). Medicinhistoriskt kuriosakabinett. Essayer. Kivik: Kiviksgården.
Warholm, J.W. (1871). Skara stifts herdaminne. Mariestad.

Bild: Stifts- och landsbiblioteket i Skara

Turistkartor över Paris och London

Turistkartor över Europas storstäder tycks varit sig lika de senaste tvåhundra åren. Jag har nyligen tittat på turistkartor från tiden kring sekelskiftet 1800, och känner lätt igen upplägget från de stadskartor man plockar till sig på turistbyråer idag - stadsplanen i detalj, med särskilt utmärkta sevärdheter, restauranger och hotell, som velat rikta sin marknadsföring mot resenären på det här sättet.

Men inte medföljer längre de snygga fodralen som skyddat kartorna in i vår tid. Det gula fodralet av kartong som matchar tyget som kartan är fäst på är min favorit av Pariskartorna.

Londonkartorna har enklare omslag i marmorerat papper, vilka ändå skyddat de hopvikta kartorna in i nutid.

I det här fallet tilltalar mig den paketerade kartan mig mer än den stadsavbildande kartan i sig. Dess funktion som vägvisare och reskamrat blir tydlig då den kan stoppas ned i en rymlig ficka, tyg, papper och kartong väger lätt på resan. Ett bruksföremål som får fortsätta att vara just ett bruksföremål och inte ramas in på en vägg, trots det vackra trycket som bevarats oförstört i mer än tvåhundra år.

Foto: Helena Backman

Solens olika ansikten

Jag har en svaghet för äldre astronomiska tryck. Beroende på typen av illustrationer och kvaliteten på dessa ser symbolen för solen olika ut i olika verk. Enkla träsnitt kunde illustrera de tryck som tjänade som studielitteratur för de unga elever på gymnasier som skulle lära sig att rätt mäta sig till årets kyrkohögtider utifrån egna beräkningar. Finare gravyrer började under 1600-talet att illustrera påkostade vetenskapliga verk.

I höstrusket kan man behöva tänka på soligare tider. Här följer några - i mina ögon charmiga - solar från 1600-talet.

Den plirögda solen i det grova träsnittet till vänster är hämtad ur Breviarivm compvti ecclesiastici, siue explicatio calendarij vulgaris Rom: in ecclesiâ vsitati, ... Data ex antiquorum computo, & proposita discentibus scholæ Wex. à Ioanne Baaz, tryckt 1618.

Här till höger en mer allvarsam graverad sol ur Les tables perpetvelles de Philippe Lansbergve des movvements celestes. Ensemble ses theories nouvelles d'iceux mouvemens celestes. Et le tresor d'observations astronomiqves de tous temps, conferées avec les tables, tryckt 1634

Och slutligen nedan en belåtet leende sol ur Petri Hoffwenii ...Synopsis physica, disputationibus aliquot academicis comprehensa. Editio secunda cum figuris, tryckt 1698.

Foto: Helena Backman

Långt borta i tankarna

En och annan ung man genom tiderna har väl drömt sig bort till exotiska platser i världen genom att läsa en bok. Den belgiske katolske prästen Louis Hennepin (ca 1626-efter 1701) har författat Neue Reise-Beschreibung durch viele Länder, weit grösser als gantz Europa, die neulichst zwischen Neu-Mexico und dem Eiß-Meer in America entdecket worden, tryckt 1698, som kan locka tankarna mot äventyr på annat håll.

Hennepin reste till Nya Frankrike i Nordamerika 1675. Han följde 1680 med den franske upptäcktsresande Robert Cavelier de La Salle på hans jakt efter Mississippiflodens källa. På vägen namngav Hennepin bl.a. Niagarafallen. 1683 var Hennepin tillbaka i Europa igen, och skrev här några beskrivande verk om Amerika, kända för att innehålla många felaktigheter uppgifter. Neue Rese-Beschreibung är en av dessa.

Men naturligtvis finns det annat på närmare håll som kan locka en läsare. På försättsbladet har kanske handen tecknat något annat - eller någon annan - som uppfyllt tankarna.

Foto: Helena Backman

Ordning på bibliotekshyllorna

Efter detta mitt inlägg: Ordning på 1600-talet, funderade jag en hel del på hur ett bibliotek ordnat efter ett system med inklistrade papperslappar skulle se ut i verkligheten.

Idag fick jag syn på gravyren som gav svar på detta, visande det Kejserliga Biblioteket i Wien som det är avbildat i Edward Browns Auf genehmgehaltenes Gutachten und Veranlassung der Kön. Engell. Medicinischen Gesellschaft in London Durch Niederland, Teutschland, Hungarn, Serbien, Bulgarien, Macedonien, Thessalien, Oesterreich, Steirmarck, Kärnthen, Carniolen, Friaul, &c gethane gantz sonderbare Reisen ..., tryckt 1686. Här ser vi biblioteksassistenterna(?) klättra högt uppåt bokraderna för att ta fram efterfrågade verk bland alla de böcker som står med snittet utåt mot rummet. Nog kan man då förstå att de under 1600-talet så vanliga släta och outsmyckade pergamentbanden kommer väl till pass, eftersom de torde vara lätta att dra fram och ställa tillbaka på hyllan.

Om detta är en sanningsenlig avbildning kan jag inte uttala mig. Jag tror dock att böckerna i detta Leopold I:s bibliotek i Wien vilat i de bästa händer, eftersom Peter Lambeck (1628-1680) varit bibliotekarie för samlingen. Han ska där ha gjort en betydande insats genom att ordna biblioteket och föra kataloger över dess innehåll. Katalogerna har ett stort värde än idag, då de är en källa till dagens kunskap om den äldre tyska litteraturen och språket. Han har även varit författare till betydande bibliografiska verk och andra ämnen.

Två av hans verk kan man läsa fritt tillgängligt i digital form via Münchener DigitalisierungsZentrum Digitale Bibliothek: Två digitaliserade verk av Peter Lambeck.

Porträttet är hämtat ur Stifts- och landsbiblioteket i Skaras Porträttarkiv.

Även knytband och bokspännen skymtar fram här och där bland böckerna på hyllorna, men en liten svit med böcker ser faktiskt ut att stå med ryggarna vända ut mot rummet. Det är dock ingen tvekan om att detta är ett undantag som bekräftar den rådande regeln.

Jag är dock fullt nöjd med dagens vana att placera böckerna med bokryggen utåt. Stadigt påklistrade hyllsignumsetiketter sitter säkrare än de utvikta pappersetiketterna i detta 1600-talets bibliotek.



Jag hoppas kunna återkomma till den raritetskammare - eller rentav kuriosakabinett - som skymtar i bakgrunden...


Hela kopparsticket ser du om du klickar på och förstorar denna bild:

Stallmästarkonsten

För den som vill bli bevandrad i stallmästarkonsten, finns denna "kurs" att studera. Boken Theoretisk cours uti stallmästare-vetenskapen är författad av en man med gedigna kunskaper. Adolf Emanuel Lewin (1758-1819) hade i tjugoårsåldern studerat just ridkonst i Tyskland, Österrike, Ungern, Italien, Frankrike och Danmark, och blev därefter beridare i Hovstallet i början av 1780-talet. 1784 blev han löjtnant och stallmästare vid Östgöta kavalleriregemente, därefter ryttmästare i armén 1789 och slutligen stallmästare vid Krigsakademien 1792-1796. Efter att denna bok blivit utgiven, blev han hederutnämnd till överstelöjtnant tack vare "förtjänster av stallmästarekonsten".

Om innehållet i boken kan jag inte uttala mig, men jag tycker hästillustrationerna är riktigt härliga - de "flygande" hästarna med sina stolta ryttare på de nedersta gravyrerna kan väl få vem som helst att bli lockad att få ägna sig åt den ädla stallmästarkonsten.

Foto: Helena Backman

Existerande enhörningar - och andra...

Mytologiska väsen har fascinerat människor i alla tider. På 1600-talet började man dock vilja se på sådana här saker mer vetenskapligt.

Thomas Bartholin (1616-1680) var läkare, teolog och matematiker i Danmark, och har främst gjort sig känd för sin beskrivning av lymfsystemet, en upptäckt han gjorde samtidigt med Olof Rudbeck, vilket ledde till en lång dispyt mellan de två.

Boken Thomæ Bartholini Casp. F. De vnicornv observationes nouæ. Accesserunt de Sureo Cornu Cl. V. Olai Vvormii Eruditorum Iudicia behandlar emellertid enhörningar ur olika aspekter, och har graverade illustrationer av existerande enhornade varelser i djurriket och i exempelvis antika avbildningar.

Uppgifter från den danske läkaren och antikvarien Ole Worm (1588-1654), som hade tagit hand om Thomas Bartholin efter hans faders död, har också kommit med på ett hörn. Ole Worm (lat. Olaus Wormius) uppfostrade den unge Thomas Bartholin efter dennes faders död. H. P. Lovecraft har för övrigt lånat hans namn till en fiktiv karaktär, Olaus Wormius, som anges som översättare av boken Necronomicon.

Nog finns här även en och annan illustration som verkar väl fantastisk, och vars förlaga troligen skulle passa bäst i den tidens välfyllda kuriosakabinett. Ole Worms eget storslagna museum med samling av kuriösa föremål från jordens alla hörn innehöll nog ett och annat som platsar i denna lilla skrift.

Just detta exemplar av boken har ägts av biskopen i Skara Jesper Svedberg.

Foto: Helena Backman

H.P. Lovecrafts födelsedag

Den 20 augusti 1890 föddes Howard Phillips Lovecraft, en författare och journalist som inspirerat många efterföljare inom skräcklitteraturen in i vår tid. Hans verk ges fortfarande ut i nyöversättningar och nytryck även på svenska. Cthulhu har blivit ett begrepp inom populärkulturen.

Till hans minne vill jag därför tipsa om en riktig läsupplevelse:
Novellen "A Study in Emerald" av Neil Gaiman väver samman Arthur Conan Doyles Sherlock Holmes med Lovecrafts värld i en fullkomligt briljant berättad och även flerfaldigt prisbelönt historia. Den ingår bland annat i novellsamlingen Fragile Things som utkom 2007.

Naturligtvis gick mina tankar till Lovecraft då jag såg denna 1700-talsgravyr.

Gravyren hämtad ur:
Needham, J. T. (1747). Nouvelles découvertes faites avec le microscope par T. Needham, traduites de l'anglois. Avec un memoire sur les polypes à bouquet, et sur ceux en entonnoir. Par A. Tremblet. Tiré des transactions philosophiques. Leiden: Luzac.

Fler sniglar i vetenskaplig litteratur

Jag har inte sett så stora avbildningar av sniglar i äldre gravyrer tidigare, dessa mäter mellan 13 och 19 cm i längd över pappret. De ingår i ett verk med titeln Vlyssis Aldrovandi philosophi ac medici Bononiensis historiam naturalem ... De animalibus insectis libri septem. In qvibvs omnia illa animalia ...His adivnctvs est index geminus capitvm scil. & verborum copiosißimus, som utkom 1602. Skaras exemplar är tryckt i Frankfurt 1623 - kanske i en större och billigare upplaga, då papprets och tryckets kvalitet inte är den allra bästa. Men illustrationerna tjänar ändå sitt syfte, och gravören bakom utförandet uppges vara Joh. Thallin.

Den italienske läkaren och naturvetaren Ulisse Aldrovandi (1522-1605) sågs som "naturhistorikens fader" av Carl von Linné.

Hela verket finns digitaliserat och fritt tillgängligt på nätet via GDZ (Göttinger Digitalisierungszentrum).

Uniformer på 1680-talet

Jag har återigen hittat illustrationer av uniformer, denna gång i en handkolorerad bok i krigskonst från slutet av 1600-talet, där de starka färgerna bevarats. Om uniformerna är avbildade i sina rätta färger är jag dock inte säker på, men stiligt är det. Boken är den tredje och sista delen i flerbandverket Les travaux de Mars ou l'art de la guerre av Allain Manesson-Mallet (1630–1706), den senare upplagan utgiven 1685.

Denna bok tar upp allt som man kan tänkas behöva veta när man beger sig ut på fälttåg. Här finns inte bara beskrivningar över arméns uppbyggnad, uniformer och vapenslag, utan även fortifikation, kanon- och gevärsgjutning, och naturligtvis det mesta man kan behöva veta om sina tilltänkta fiender i sydöst - här kan man läsa om de turkiska krigarna och deras krigskonst.

Men boken har inte bara sitt värde som instruktionsbok, utan erbjuder även en utblick i den stora världen, med kartor och vyer över städer i främmande land, och avbildar exotiska krigare med kameler, bågar och sablar istället för hästar, gevär och värjor. Detta att kartlägga och lära känna sin fiende kanske också väckte nyfikenhet för resor och helt andra kulturer för läsaren uppe i ett nordigt land.

Jag kommer säkert att ha anledning att återkomma med illustrationer ur detta bildspäckade verk, från en tid då krigen härjade Europa och krigskonsten utvecklades inte minst genom den krassa praktiska erfarenheten.

Vi kan se dessa bilder som en spegling av en tid som varit och hoppas på en fredligare framtid.

Hjärtats anatomi

Engelsmannen William Harvey (1578-1657) var den förste som i modern tid framkastade den revolutionerande idén att det är hjärtat som pumpar runt blodet i kroppen.

Enligt antik vetenskap betraktades hjärtat som en värmare av blodet, så att det inte skulle bli kallt och stelna. En annan av hjärtats funktioner var att blanda blod, slem och svart och gul galla. Man trodde också att blodet drevs ut från hjärtat och därefter övergick till att bilda vävnad i kroppen. Men Harvey kunde alltså bevisa att blodet cirkulerade, och att hjärtat var den centrala pumpen. 1628 lade han fram sina insikter i skrift.

Senare under 1600-talet, 1681, lades avhandlingen Dissertatio Physico-Medica de Corde ejusque Structura & Usu, qvam permissu & approbatione fram i Uppsala, med Petrus Hoffwenius som preses och Daniel Lindelius som respondent. Med avhandlingen följer tre vikta planschblad med detaljerade graverade illustrationer på hjärtats anatomi av Daniel Lindelius.


Jag gillar skarpt Lindelius speciella sätt att utforma sina initialer D och L i en sammanlagd snygg figur, som verkligen sätter hans signatur på gravyerna.












Foto: Helena Backman

Fossiljägare förr

Synen på fossil har varierat genom människans historia. I Kina antogs ofta fossila rester efter däggdjur, även de efter människans anfader Homo erectus, vara drakben och här i Europa sågs fossil länge som spår efter Syndafloden, något som dock Leonardo Da Vinci uttryckte sig vara skeptisk mot. En av de som såg religiösa tecken i fossiler var Friedrich Lachmund (1635-1676).

Ovan och till höger syns träsnitt ur dennes Oryktographia Hildesheimensis, sive admirandorum fossilium, quæ in tractu Hildesheimensi reperiuntur, descriptio Iconibus illustrata cui addita sunt alia decalculis, de fontibus, &c. à Friderico Lachmund ..., tryckt 1669.

Men det finns även personer som blivit gravt lurade i sin jakt på spektakulära fossil: Johann Beringer (ca 1667-1738) lät trycka upp sitt praktverk Lithographiae Wirceburgensis 1726, innan han hann upptäckta att illvilliga kollegor låtit placera ut tillverkade fossil enbart i syfte att göra narr av honom. Trots att detta är en fullkompligt värdelös bok rent vetenskapligt sett, så fick den just tack vare sin bakgrundshistoria en mycket stor spridning, och finns därför i många samlingar runt hela Europa. Till och med i Skara finns två, tyvärr inte helt fullständiga, exemplar.

Att Beringer trodde att det var Gud som placerat ut fossilen står klart, då han bland annat publicerade vad han trodde vara fossil med hebreiska inskriptioner.

Denna bok finns att se i sin helhet här: Lithographiae Wirceburgensis. Jag rekommenderar en titt på gravyrerna.

Först under andra hälften av 1700-talet hade naturforskare kommit fram till den syn på fossil som vi har idag, om än tidsramarna inte var riktigt klarlagda ännu. Carl von Linné (1707-1778) försökte sig på att klassificera fossil efter ett system uppbyggt på hans växtklassificeringssystem.

Till höger syns här en sida där den unge Leonard Gyllenhaal (1752-1840) försökt sig på att enligt Linnés system klassificera av honom själv funna fossil utanför Uddevalla den 15 september 1769. Leonard Gyllenhaal studerade själv för Carl von Linné i Uppsala, och kom att bli en välkänd entomolog.

Sidan finns i en protokollsbok tillhörig Svenska topografiska sällskapet, och finns att se i sin helhet här: Svenska topografiska sällskapet i Skaras protokollsbok 1769-70.

Bilder från Göttingen

En välkänd gravyr som avbildar Göttingens universitetsbibliotek med beskrivning ingår i Wahre Abbildung, Der Königl. GroßBritan. und Churfürstl. Braunschw. Lüneb. Stadt, Göttingen. Ihrer Grund-Lage, Aüserl. und Innerlicher Prospecte und der Zur Georg Augustus Universitaet gehörigen gebäude Gezeichnet und in Kupffer herauß gegeben, durch Georg Daniel Heumann Königl. Groß-Brit: Hoff und Universitaets Kupfferstecher in Goettingen. Vera delineatio, Urbis, Göttingae. Quae in Potentissimi Regis Magnae Britaniae, Electoratu Brunswico-Lüneburgico est, nimirum Ichnographiae ejusdem, Prospectum exteriorum, et interiorum, atq cedium ad Avademiam Regiam Georgiam Auustam pertinentium Auctore

Georgio Daniele Heumann Regiae Aulae et Academiae Chalcographo Göttingae, utgiven av gravören Georg Daniel Heumann (1691-1759) kring mitten av 1700-talet. Kopparsticken i Heumanns häfte är graverade av Georg Balthasar Probst (1673-1740).

Detta häfte innehåller 12 vackra gravyer med stadsvyer från Göttingen, bland annat stadens silhuett från fyra håll, varav här är ett.

I en betydligt mindre bok om Göttingens universitets historia från 1765 fann jag liknande gravyrer, dock små och av sämre kvalitet. Boken heter Versuch einer academischen Gelehrten-Geschichte

von der Georg-Augustus-Universität zu Göttingen och är skriven av professorn i Göttingen Johann Stephan Pütter (1725-1807).

Vid ett första ögonkast trodde jag att denna bok helt och hållet hade utgått från gravyrerna i Heumanns häfte med gravyrer, eftersom jag kände igen bildvinklarna.

Men då jag plockade fram Heumanns häfte såg jag att de skilde sig en del. Vyerna är dock i stort sett de samma, man har valt att
betrakta Göttingen från samma ställen. Just detta vägskäl har antagligen passerats av många resenärer, och någon markägare har fått just sin åker avbildad många gånger.

På andra bilder är skillnaderna än större, där vyerna framställs ur helt olika vinklar, som här Göttingens Allé.

Jag är ingen konstvetare, och betraktar dessa bilder som rena framställningar av hur Göttingen en gång såg ut. Det vore fantastiskt roligt att åka runt på dessa platser och se hur här ser ut idag. Ligger åkrarna kvar idag, eller har bebyggelsen brett ut sig

här som på så många andra håll?

Man får väl helt enkelt själv resa dit till Göttingen och bilda sig en egen uppfattning, och samtidigt besöka Carl Friedrich Gauss observatorium där.

Fyrverkerier på 1700-talet

I samlingarna fann jag en instruktionsbok om hur man tillverkar och åstadkommer spektakulära fyrverkerier från 1747 och fastnade för dess instruerande gravyrer: Traité des feux d'artifice pour le spectacle. Nouvelle édition, toute changée, & considérablement augmentée. Par F*** D.D.F.D.B.

Bakom detta namn döljer sig en Amédée-François Frézier (1682-1773), och när jag börjar läsa om honom, inser jag att här döljer sig ännu en spännande person.

Frézier var militäringenjör, matematiker, spion, och upptäcktsresande. Han ska ha blivit mest känd för att ha fört med sig en speciell sorts jordgubbar från Sydamerika till Europa, och därmed introducerat denna till den Gamla världen. Det lustiga i sammanhanget är att hans efternamn härstammar från det franska ordet för jordgubbe, och att släktens vapensköld bar tre jordgubbar.

I denna bok, som utkom först 1706 och sedan i denna reviderade upplaga, beskriver Frézier fyrverkerier och pyroteknik som underhållning, till skillnad från dess användning i krig. Denna bok blev ett standardverk för fyrverkerimakare, eftersom den ger instruktioner för tillverkningen av dekorativa fyrverkeripjäser.

Frézier gjorde flera resor till Sydamerika och gav ut studier från dessa resor. Han gjorde en militär karriär och fick ägna sig åt fortifikation. Det som fäster sig mest i beskrivningen av honom är dock det faktum att han sades läsa minst sex timmar per dag, främst reseskildringar och historia.

Men det jag fastnade för var de detaljerade gravyrerna som visar redskap kring tillverkningen och hur själva fyrverkerierna ska utformas i alla sina detaljer. Jag lägger därför några exempel på gravyer här nedan, bara för att ögat ska få njuta.