Translate

lördag 24 mars 2012

Fler stora djur på bild

Det är intressant att se hur de djur avbildas som inte alltid setts i första hand av konstnären. Mycket beror då på hur djuren beskrivits eller på konstnärens fantasi.

Träsnittet här bredvid är hämtat ur Gronlandia edur Grœnlandz saga ur islendskum sagna bookum og analum samantekin og a latinskt maal skrifud af ... Arngrime Jonssine ... en a norrœnu utløgd af Einare Ejolfssine från 1688, men kommer ursprungligen från Conrad Gesners Historia Animalium Liber IIII från 1558. Denna bild ska ha gjorts efter ett torkat valrosshuvud, vilket förklarar den konstnärliga friheten vad gäller resten av kroppen, där valrossen försetts med både bröstfenor och fiskstjärt. (Brinck 1998, s. 55ff)

En något mer naturtrogen avbildning finns i Inledning til djur-känningen, eller redig beskrifning på härtils bekanta fyrfotade eller däggande djur; til allmänhetens nöje och nytta författad, och med nödiga figurer försedd, af Magnus Orrelius
från 1776. Den karaktäritiska valrossmustaschen har kommit med.

Av beskrivningen att döma, har författaren inhämtat sina uppgifter från någon som varit i direktkontakt med djuret ifråga: ”Ögonen hafwa inga ögonlåck, och äro af den beskaffenhet, at de kunna dragas djupt in i hufwudet och gömmas, hwilket til deras conservation wid stormwäder och andra hotande händelser, torde wara nödigt. […] Munnen är så liten, at man ej kan sticka in hela näfwen. Underläppen spetsar sig i en trekant, och stiger något litet fram emellan de långa betarna. På bägge läpparne och på båda sidor om nosen, sitter uti en twärhands bred swampig hud en myckenhet genomsynliga borsthår, hwilka äro en god twär hand långe, af et halmstrås tjocklek, och såsom et segelgarn trefallt wridne, som gifwa djuret et präktigt och förfärligt anseende.” (Orrelius 1776, s. 95)

När vi kommer en bit in på 1800-talet behövs inte de långa, beskrivande texterna längre. Nu är bilderna så tydliga och naturtrogna att de inte lämnar mycket över åt fantasin. Bilden på valrossen nedan är hämtad ur Schul-Atlas der Naturgeschichte des Thierreichs. Säugethiere av J. Schmitz från 1840.

Idag ger en enkel sökning i Google på det svenska ordet "valross" ca 188000 träffar. Vår bild av världen och alla dess varelser ser verkligen helt annorlunda ut idag.


Litteratur:
Brinck, P. (1998). Valrossen i zoologiens historia (1947). Biblis 1998(1):4, s. 49-61.
Orrelius, M. (1776). Inledning til djur-känningen, eller redig beskrifning på härtils bekanta fyrfotade eller däggande djur; til allmänhetens nöje och nytta författad, och med nödiga figurer försedd, af Magnus Orrelius. Stockholm: Wennberg.

tisdag 13 mars 2012

Snigeln i den vetenskapliga litteraturen

Återigen använder jag benämningen sniglar slarvigt - här rör det sig i första hand om snäckor. Träsnitten finner jag dock oemotståndliga i ett snäckspäckat vetenskapligt arbete från 1675, Fabii Columnæ, lyncei, nobilis Neapolitani, genere Romani, Opusculum de purpura ... av fossilkännaren med mera Fabio Colonna (1567-1650) och med tillägg av naturaliesamlaren med mera Johann Danielus Major (1634-1693). I verket förekommer rikligt med träsnitt på tomma snäckskal i alla dess former, de levande exemplen är desto färre.

Upphovsmännen har båda fascinerande livshistorier med kunskaper och intressen som utspred sig över stora fält. Fabio Colonna var verksam inom bland annat medicin, botanik, naturhistoria, astronomi och musik. Johann Daniel Major ägnade sig också åt en bredd av ämnen, var samlare och grundade ett museum. Han var dessutom medicine doktor, och i denna egenskap kallades han till Sverige 1693 för att bota drottning Ulrika Eleonora d.ä., men smittades i stället av den infektion hon bar på och dog.
Ytterligare ett exempel, denna gång en graverad snäcka, har jag funnit i verket Recreatio mentis et oculi in observatione animalium testaceorum curiosis naturæ inspectoribus, italico sermone primum proposita a P.Philippo Bonanno... av jesuiten Filippo Bonanni (1638-1735), tryckt 1684.

Bonanni hade varit lärjunge till en professor Athanasius Kircher i Rom. Efter Kirchers död 1698 fick Bonanni ta över som föreståndare för det berömda kuriosakabinett som denne samlat ihop under sin livstid. Bonanni publicerade en katalog över samlingen 1709 med titeln Musæum Kicherianum. Vilken fantastisk uppgift, det låter som ett arbete jag själv gärna skulle vilja ha haft.



Foto: Helena Backman

måndag 12 mars 2012

Nyutgiven forskning kring musikhandskrifter från Tobolsk

Anna Nedospasova, rysk musiker och musikhistoriker, har utkommit med sin avhandling om nothandskrifter från det tidiga 1700-talets Tobolsk, där svenska krigsfångar hade hamnat efter slaget vid Poltava. Med bland sina exempel har hon nothandskriften från Stifts- och landsbiblioteket i Skaras samlingar av Gustaf Blidström, nedtecknad i Tobolsk 1715, om vilken jag skrivit i ett tidigare inlägg:
Blidströms nothandskrift från Tobolsk

Ytterligare några nothandskrifter som avhandlas i denna finns idag i samlingarna på svenska bibliotek. Detta påminner oss om att vårt gemensamma kulturarv är gränslöst.

Med publikationen medföljer även en CD med ett urval av musik från nothandskrifterna, i arrangemang återskapade för att låta så som den framfördes under 1700-talet.
CD:n är inspelad i samabete mellan den svenska ensemblen Laude Novella och den sibiriska Insula Magica.

Bland styckena kan nämnas "March d'Granadieur d'Dannemarck", "Prince Egeni march", "Polski salto, proportion, sarras" samt "Gen. Topps Draguner March", samtliga hämtade ur Blidströms handskrift.

Avhandlingen föreligger idag endast på ryska. I brist på tillräckliga språkkunskaper, får jag njuta av musiken!

fredag 9 mars 2012

Illustrerad astronomi

I veckan bedårades jag av de små illustrationerna i en bok ur 1600-talssamlingen. Det rörde sig om Epitome astronomiae qva brevi explicatione omnia, tam ad sphaericam quàm theoricam eius partem pertinentia, ex ipsius scientiae fontibus deducta av astronomen och matematikern Michael Maestlin (1550-1631), i upplagan tryckt i Tübingen 1624.

Maestlin var anhängare av Copernicus heliocentriska världsbild, men fick inte undervisa om denna, eftersom jorden fortfarande skulle betraktas som universums mittpunkt. Han undervisade dock en del utvalda studenter enligt Copernicus, bland annat Kepler.

Det som tilldrog sig min uppmärksamhet var den snurrbara pappersskivan som tycks vara till hjälp vid astronomiska mätningar, om jag förstår det hela rätt. Trots att denna bok troligen har vandrat mellan olika ägare under närmare trehundra av sina snart fyrahundra år, har denna tunna skiva bevarats i nyskick. Inga fumliga fingrar har varit framme här - och så ska det förhoppningsvis förbli.

Den enda liknande snurrbara skivan jag sett i samlingarna är den gradskiva i Hevelius Selenographia från 1647 som även den är bevarad i felfritt skick.

Men det är inte bara denna finess som jag fallit för, utan även det vanliga bruket i skrifter av detta slag från denna tid att sätta ansikte på solen respektive månen i illustrationerna. Jorden, vår utkikspunkt i universum, ges dock inga sådana mänskliga drag, utan tycks ses som utan egen personlighet.

Jag tycker att dessa himlakroppar känns mer påtagligt närvarande med sina små ansikten än de månar och planeter gör som idag trycks i fullfärg i läroböckerna.

Här är en länk till en härlig webbsida där man kan se vårt solsystem enligt Tycho Brahes världsbild med jorden i centrum, eller Copernicus med solen i mitten: Solsystemet






Foto: Helena Backman

Fler målade snitt

Tidigare har jag visat några exempel på målade snitt från 1600-talet. Jag fortsätter nu med några från 1700-talet. Dessa böcker har fått mer iögonfallande och dekorativa band, men snitten lever likväl något av ett eget liv.


Detta första snitt påminner om det blårandade som förekom bland 1600-talsböckerna, men är något mera arbetat.


Denna målning efterliknar mycket vackert en typ av marmorering på papper som annars främst förekommer på försätts.


Min favorit bland dessa snitt är detta med sitt lätta, luftiga mönster som på håll ser ut som röda blommor.


Liksom i fallet med 1600-talsböckerna ger dessa snitt ett annat intryck än skinnryggarna med sin gulddekor.

Foto: Helena Backman

tisdag 6 mars 2012

Matematik och botanik

En omfångsrik volym i samlingarna med sammanbundna matematiska verk från 1600-talet visar sig ha tillhört Daniel Menlös (1699-1743), omdiskuterad professor i matematik i Lund 1732-1743. Vid en närmare titt visar det sig att någon sentida ägare av boken inte tycks ha uppskattat den främst ur dess vetenskapliga synvinkel, utan sett den som ett alldeles förträffligt - herbarium!


Nog för att man ofta kan finna pressade blommor och blad mellan sidorna i många familjebiblar, men här tycks någon ha gått metodiskt till väga. De pressade växterna har försetts med en liten etikett med angiven art, och uppgifter kring växtens plockande, i detta fall i Skaraborg den 27:e maj 1838.

Andra etiketter bär samma datum, så man anar att en botanisk expedition - om så i det lilla formatet - har legat bakom dessa pressade exemplar.

Tyvärr har någon nogsamt plockat bort en hel del av de växter som en gång legat pressade i boken, ibland finns endast en etikett, ibland endast något förtorkat fragment kvar mellan sidorna - och ibland finns endast en missfärgning som en skugga kvar i pappret.

Vän av ordning kanske tycker att de pressade växterna utgör något av en hädelse mot de gamla bundna trycken, men man kan ju se det på ett annat sätt. Hur många daterade samlingar av pressade växter från 1838 finns kvar idag?


Man kan undra vad professor Menlös själv hade tyckt och tänkt om detta bruk av matematisk litteratur som funnits i hans ägo. Jag tycker själv att detta ger ett utmärkt exempel på att böcker inte bara är skriftliga verk, bärare av idéer och tankar, utan även objekt som färdas genom tid och rum. Varje ägare lägger sin betydelse vid boken, inte bara som litterärt eller vetenskapligt verk, utan ibland just som något att förvara något helt annat i.




Mer om Daniel Menlös finns att läsa i Biographiske underrättelser om professorer vid Kongl. universitetet i Lund ...
av Magnus Laurentius Staahl: Daniel Menlös

Foto: Helena Backman

fredag 2 mars 2012

Krigskonst till fots

Jag har haft nöjet att bläddra i ett mycket slitet och ofullständigt exemplar av den holländska Krychs-Konst te voet... av den tyske militärskriftställaren Johann Jacobi von Wallhausen (1580-1627), tryckt i Arnhem av Jan Jansz 1617. Von Wallhausen gjorde karriär inom det militära i Tyskland och i Nederländerna, och blev så småningom ledare för den första militärskolan i Europa. Han skrev flera böcker inom ämnet, bland annat om krigskonst till häst. Det var under 1600-talet och det Trettioåriga kriget som man började utveckla taktik och logistik inom krigsväsendet på allvar i Europa.


De många plancherna i denna bok har fångat mitt intresse. De detaljerade steg för steg-bilderna som visar handhavandet kring musköt och pik får karaktären av tecknade serier. De åtföljs naturligtvis av instruerande texter.


De graverade plancherna i boken visar - vad jag antar vara - slagfältsuppställningar och det rätta sättet att upprätta läger och andra liknande militära baskunskaper.


Idag ser naturligtvis krigföring helt annorlunda ut. Det står inga slag mellan uppställda soldater med medföljande musikanter längre. När jag sett dessa historiska slag gestaltas på film, har jag undrat vilka regler som följdes på slagfältet. Om jag nu lär mig lite holländska, kanske jag i detta verk har chansen att läsa mig till åtminstone en del av dessa.

Foto: Helena Backman

torsdag 1 mars 2012

Handskrifter i Skaras samlingar

Den 24-25 februari 2011 hölls ett symposium på Göteborgs universitet med namnet: "Manuscript Culture in the Age of Print" arrangerat av Tidigmoderna seminariet. Jag hade turen att kunna närvara vid symposiets sista dag.

Eva Nyström från Uppsala universitet berättade då om handskrifter under tidigmodern tid under rubriken The Manuscript Collection in Skara Diocesan Library: Some Reflections.




En av de omnämnda handskrifterna är denna katekes, avskriven av kaptenen Jacob E. Staare under hans tid som krigsfånge i det ryska Tomsk efter slaget vid Poltava 1709.

Några av symposiets bidrag har legat till grund för artiklar i ett temanummer av tidskriften LIR.journal.
Här kan du läsa Eva Nyströms artikel Permeable Boundaries: Manuscript and Print in Concert in Early Modern Sweden: LIR.journal no 1 (2011) Manuscript culture in the age of print

Foto: Helena Backman

Ett annat bibliotek...

Vid stängingsdags idag kunde jag ana ett annat bibliotek sträcka ut sig i fönstret bakom axeln på Karl Johan, lika vackert som det på min sida glaset. Det är en ynnest att få arbeta på samma ställe i flera år och fortfarande njuta av miljön precis varenda arbetsdag.



Foto: Helena Backman