Fler sniglar i vetenskaplig litteratur

Jag har inte sett så stora avbildningar av sniglar i äldre gravyrer tidigare, dessa mäter mellan 13 och 19 cm i längd över pappret. De ingår i ett verk med titeln Vlyssis Aldrovandi philosophi ac medici Bononiensis historiam naturalem ... De animalibus insectis libri septem. In qvibvs omnia illa animalia ...His adivnctvs est index geminus capitvm scil. & verborum copiosißimus, som utkom 1602. Skaras exemplar är tryckt i Frankfurt 1623 - kanske i en större och billigare upplaga, då papprets och tryckets kvalitet inte är den allra bästa. Men illustrationerna tjänar ändå sitt syfte, och gravören bakom utförandet uppges vara Joh. Thallin.

Den italienske läkaren och naturvetaren Ulisse Aldrovandi (1522-1605) sågs som "naturhistorikens fader" av Carl von Linné.

Hela verket finns digitaliserat och fritt tillgängligt på nätet via GDZ (Göttinger Digitalisierungszentrum).

Emblematisk snigel

Snigeln som symbol har förekommit tidigare i denna blogg. Jag kan därför inte låta bli att visa detta lilla träsnitt ur Claude Paradins Symbola heroica m. Clavdii Paradini, Belliiocensis canonici, et d. Gabrielis Symeonis : multo, quàm antea, fidelius de gallica lingua in latinam conuersa, tryckt 1583.

Hela verket i en något senare tryckning finns att se digitaliserat här: Symbola Heroica

Foto: Helena Backman

Snigeln i den vetenskapliga litteraturen

Återigen använder jag benämningen sniglar slarvigt - här rör det sig i första hand om snäckor. Träsnitten finner jag dock oemotståndliga i ett snäckspäckat vetenskapligt arbete från 1675, Fabii Columnæ, lyncei, nobilis Neapolitani, genere Romani, Opusculum de purpura ... av fossilkännaren med mera Fabio Colonna (1567-1650) och med tillägg av naturaliesamlaren med mera Johann Danielus Major (1634-1693). I verket förekommer rikligt med träsnitt på tomma snäckskal i alla dess former, de levande exemplen är desto färre.

Upphovsmännen har båda fascinerande livshistorier med kunskaper och intressen som utspred sig över stora fält. Fabio Colonna var verksam inom bland annat medicin, botanik, naturhistoria, astronomi och musik. Johann Daniel Major ägnade sig också åt en bredd av ämnen, var samlare och grundade ett museum. Han var dessutom medicine doktor, och i denna egenskap kallades han till Sverige 1693 för att bota drottning Ulrika Eleonora d.ä., men smittades i stället av den infektion hon bar på och dog.

Ytterligare ett exempel, denna gång en graverad snäcka, har jag funnit i verket Recreatio mentis et oculi in observatione animalium testaceorum curiosis naturæ inspectoribus, italico sermone primum proposita a P.Philippo Bonanno... av jesuiten Filippo Bonanni (1638-1735), tryckt 1684.

Bonanni hade varit lärjunge till en professor Athanasius Kircher i Rom. Efter Kirchers död 1698 fick Bonanni ta över som föreståndare för det berömda kuriosakabinett som denne samlat ihop under sin livstid. Bonanni publicerade en katalog över samlingen 1709 med titeln Musæum Kicherianum. Vilken fantastisk uppgift, det låter som ett arbete jag själv gärna skulle vilja ha haft.



Foto: Helena Backman

Ännu fler sniglar i konsten

Efter mitt inlägg om snigeln i konsten har ytterligare tips haglat in till mig, inte minst om den stora förekomsten inom medeltida bokmåleri. Den symboliska betydelsen hos motivet med riddaren som kämpar mot snigeln - som överdrivs till sin storlek - tycks vara omtvistat av de lärde. Det tycks som om den en gång troligen uppenbara betydelsen helt fallit i glömska.

En tolkning som förts fram är att snigeln står för den långsamt smygande, men obönhörligt nalkande, döden som riddaren försöker övervinna. Den orm som ibland finns runt riddarens svärd eller lans i dessa illustrationer skulle enligt denna tolkning kunna stå för de medicinska landvinningar som kunde hålla döden stången.

Snigelns horn räcker dock till för att sätta snigeln i samband med onda makter - trots att snigeln även är en av Jungfru Marias symboler.

Snigeln jagas också av "vanligt" folk, som inte vågar komma i närheten av detta skräckinjagande kreatur. Kanske det är denna skräck som lever kvar i detta gamla engelska barnkammarrim:

Four and Twenty tailors
Went to kill a snail;
The best man among them
Durst not touch her tail;
She put out her horns
Like a little Kyloe cow.
Run, tailors, run, or
She'll kill you all e'en now.

Mer om detta rim, dess ursprung och versioner kan läsas på denna sida: The Tailors and the Snail

Bilder på medeltida sniglar och spekulationer kring symbolik och motiv är hämtade från följande sidor på nätet:
Got Medieval
Pre-Gébelin Tarot history

Snigeln i konsten

Jag hade anledning att för ett bra tag sedan plocka fram en handskriven samling med nedtecknade visor interfolierad med små graverade bilder med sentenser. Snigeln med sitt hus på ryggen - en snäcka, om vi ska vara korrekta - har här fått illustrera ordspråket "Egen härd är guld värd".

Under medeltiden fick snigeln stå som symbol för Jungfru Maria, närmare bestämt hennes saktmod.

Skalet, en så tydlig bild av det gyllene snittet, återkommer ofta i konsten - även i det lilla formatet, som i detta exlibris.

Snigeln återkommer som symbol - och även förebild i våra dagar - som symbol för bland annat företeelsen Citta Slow. I vårt jäktade samhälle kanske vi borde eftersträva snigelns lugnare tempo.

Foto: Helena Backman