Bokbandsutställning på Uppsala universitetsbibliotek

Ett besök på Uppsala universitetsbibliotek är just nu ett absolut måste för den som har det minsta intresse för äldre böcker och bokband. Fram till sista april 2013 pågår en temautställning i väggmontrar i Carolina Redivivas utställningslokal, som visar på bokbandens utformning, spår av läsande och ägande och vad detta kan berätta för oss idag om bruket av böcker och synen på både dess innehåll och boken som föremål. Formgivningen av utställningen är också väl värd att njuta av.

För dig som inte har möjligheten att ta dig till Carolina Rediviva är utställningskatalogen en pärla. Den bär samma namn som temautställningen i sig:
"för En tunna Rågmiöll."



Foto: Carolina Rediviva på 1860-talet, Upplandsmuseet

Textfragment

Var som helst kan de sticka fram, ur spruckna ryggar och bakom lossnade försättsblad - små remsor och bitar av makulatur, strimlade handskrifter och inkunabler.

Visst var det ett sätt att återanvända katolska handskrifter och tryck efter reformationen, men nog blir man nyfiken på exakt vad det är i varje enskilt fall som har fått ge upp sin roll som läst skrift och blivit något som håller ihop senare tiders böcker.

Precis som texter ofta bygger på - eller reflekterar över - tidigare författares texter och tankar inuti böckerna, byggs här även den fysiska boken upp med dolda lager av tidigare texter. Rätt intressant att tänka på att många böcker efter reformationen kan ha en katolsk ryggrad.

Foto: Helena Backman

Diskreta smådjur

På ett papper som använts till omslag kring många böcker i samlingarna, som jag så många gånger hållit i, fann jag plötsligt en liten spindel som jag aldrig sett där förut. Från att ha varit ett rätt intetsägande blommigt - om än färgglatt - papper, fick växterna nu en smula liv. Att det rör sig om en korsspindel kan man tydligt se då man tittar närmare.

Här finns ett synnerligen snarlikt pappersomslag, och nog har även här en spindel fastnat på bild: Papperband från Kungliga biblioteket.

Foto: Helena Backman

En naken bok

Så har jag fastnat för en bok igen, denna gång inte lika mycket av innehållet som av själva utförandet. Inte bara jag tycker att den är anslående, Waldersten 365 av Jesper Waldersten valdes ut som Svensk bokkonst 2011. Formgivaren heter Patric Leo och boken är utgiven på förlaget Max Ström.

För mig går tankarna till alla de nötta bokband i samlingarna som som tappat hela eller delar av sina ryggar genom århundradena, och visar den bindning som aldrig var ämnad att synas. Den här boken har aldrig haft någon.

Att Waldersten förhåller sig även till andra böcker syns här och var bland de bilder, en för var dag under ett år, som fyller volymen.

Boken innehåller de bilder av Jesper Waldersten som han skapade löpande under ett år och lade ut på nätet: waldersten365.com

Bokband och böcker på Röhsska museet

Under semestern hinner man med saker som inte blir av under resten av året. Idag har jag varit på en av sommarens höjdpunkter: ett besök i Röhsska museets bokbandssamling och i museets bibliotek.

Ovan på bild en skissbok som legat till grund för kyrkmåleri, vilken är en del av museets bibliotek som innehåller inte bara böcker om konsthantverk och design, utan även bland annat handskrifter av detta slag.

Det som lockade mig mest var dock museets bokbandssamling.

Från Röhsska museets hemsida:
"Bokkonstsamlingen innehåller bokband från senmedeltid till nutid. Betydande inslag är italienska renässansband, två s k Grolierband och även en bokpåse från ca 1300. I bokkonstsamlingen ingår även den Weigelska boktryckssamlingen (10.000-tals klipp och lösa blad ur böcker från 1400-1800-talen) samt handskriftsamlingen (manuskript och illuminerade blad, mest medeltida)."

I denna samling finns bland mycket, mycket annat det broderade bokbandet med smultron, en Mariasymbol, på bilden ovan.

Nu befinner sig alla dessa band bakom lås och bom i klimatanpassade magasin. Förhoppningsvis kommer dock dessa att inom en framtid bli avfotograferade och beskrivna i ProBok, och därigenom bli fritt tillgängliga i digital form.

Jag fick även en guidad tur bland några andra av museets samlingar och utställningar, men mer om detta i ett senare inlägg.
Mer att läsa om museet och dess utställningar: Röhsska museet.
Tack till Anna Billing-Wetterlundh, Enhetschef Collection.

Foto: Helena Backman

Fler målade snitt

Tidigare har jag visat några exempel på målade snitt från 1600-talet. Jag fortsätter nu med några från 1700-talet. Dessa böcker har fått mer iögonfallande och dekorativa band, men snitten lever likväl något av ett eget liv.

Detta första snitt påminner om det blårandade som förekom bland 1600-talsböckerna, men är något mera arbetat.

Denna målning efterliknar mycket vackert en typ av marmorering på papper som annars främst förekommer på försätts.

Min favorit bland dessa snitt är detta med sitt lätta, luftiga mönster som på håll ser ut som röda blommor.

Liksom i fallet med 1600-talsböckerna ger dessa snitt ett annat intryck än skinnryggarna med sin gulddekor.

Foto: Helena Backman

Målade snitt

Böcker står ofta tätt packade i sina hyllor med ryggarna mot betraktaren. Om man vänder på dem, kan man få ett helt annat intryck. Snitt behöver inte vara guldciselerade för att vara iögonfallande och dekorativa. Bland alla mängder med målade snitt i samlingarna har jag valt några få exempel från 1600-talet.

Ett spräckligt snitt i grönt, grått och gult finns på denna bok från 1600-talets mitt. Snittet sticker ut från bandets anonyma pergamentpärmar.

Ett blårandat snitt finns på I cannocchiale Aristotelico, o'sia idéa dell'arguta et ingeniosa elocutione, che serue à tutta l'arte ortoria, lapidaria et simbolica, examinata co' principii del divino Aristotele av Emanuele Tesauro, tryckt i Rom 1664.

Detta sista i blått och urblekt rött hör till Then swenska psalmboken tryckt hos Genath 1694.

Tillsammans ger de ett helt annat intryck än de bleka ryggar de vänder mot oss på hyllan...

Foto: Helena Backman

Gnagt i kanterna

Varning för upprörande bilder för känsliga bibliotekarier och andra bokälskare!

Efter mitt förra inlägg kan jag visa prov på hur det ser ut då de små monstren varit och naggat på böcker - både utanpå pärmarna och i inlagan. Det är naturligtvis vanligt att det ut så här i äldre boksamlingar. Idag håller man odjuren borta.

Vilka insekter det är som varit framme här och gnagt kan jag inte svara på. Det är nog ett flertal arter som tycker om klister, trä, bläck, papper och allt annat som en gammal bok kan bestå av.

Förutom boklusen så är även dödsuret en bokhyllans fiende. Nils Landell har skrivit även om denna elaka krabat:

"Dödsuret har satt sina spår i litteraturen. En gång lyckades en enda dödsurslarv genomborra tjugosju foliovolymer i rät linje. En annan gång åt några dödsur upp en hel bokhylla med böcker och allt. Många sällsynta tvåhundraåriga böcker blev härvid offer för deras omättliga bokhunger. Vår moderna litteratur gynnas däremot aldrig av dödsuret. Det har en utpräglad smak för vad som är gammalt och fint." (1966, s. 16-17)

Ännu en ovälkommen gäst är nattsmygen (lepisma), om vilken Landell skriver följande:

"Lepisma härjade också i de gamla biblioteken, då den särskilt fann bokryggarnas stärkelseklister aptitligt. Ja, det hände också att nattsmygarna åt själva bokstävernas trycksvärta, så att orden framstod som en ny renhet mot de gulnade sidorna. Men det finns också beskrivit[sic!] hur nattsmygar åt stärkelsehaltiga sidor så att själva bokstäverna föll ut!" (1988, s. 25)

Vi får kanske vara tacksamma mot vårt torra inomhusklimat, så att vi slipper detta sällskap hemma i den egna bokhyllan, även om klimatet där är lite för torrt för gamla bokband.

Och som om det inte vore nog med dessa insekter, finns här och var i gamla samlingar även spåren efter fyrfota gnagare. Men mer om dessa vid något senare tillfälle.

Litteratur:
Landell, N. (1966). Kom bara lite närmare! En bok om småkryp som sällskap. Stockholm: Bonniers.
Landell, N.-E. (1988). Dessa våra minsta. Ur skalbaggarnas kulturhistoria. Stockholm: Gidlunds.

Foto: Helena Backman

Försätts och omslag

Något av en pausbild: Blandade blocktryck ur 1700-talssamlingarna - bara för att ögat ska få något att njuta av:

Troligen återkommer jag med fler då och då.

Foto: Helena Backman

Bokspännen från 1600- och 1700-tal

Det är intressant att titta närmare på de små detaljerna på gamla bokband. Jag lade märke till en del bokspännen då jag hade anledning att gå igenom vissa hyllor i samlingen. Trots deras litenhet, är de rätt roliga att beskåda på riktigt nära.

På denna första bok, en svensk bibel från 1752 med samtida band, har det ena spännet motivet av Maria med Jesusbarnet, och det andra en man som bär på en kalk. Kanske är det den vuxne Jesus som avbildas här, eller någon annan biblisk person som förknippas med denna symbol (ikonografi är verkligen inte mitt område). Spännena är ca 3 cm i höjd.

Nästa bok som fångade mitt intresse var en hebreisk bibel från 1667, även denna med samtida band. Dessa spännen är ca 4 cm på längden, och har i mitten något som ser ut som ett litet lejon- eller människoansikte.

Även läderremmarna som spännena sitter på är mönstrade, och boken har cicelerade guldsnitt. Vackra snitt är förresten värda ett alldeles eget inlägg, jag återkommer till sådana detaljer vid ett senare tillfälle.

På framsidan av pärmen finns även initialerna H. U., som vittnar om den tidigare ägare som låtit binda in bandet på detta påkostade sätt för sitt eget, privata bibliotek.

De sista spännena har motivet av en man och en kvinna, vända mot varandra, ca 3 cm på längden. Även dessa sitter på en bibel, denna gång en engelsk, ofullständig bibel från 1673.

Jag fick genast associationer till en variant av de s.k. guldgubbar som har hittas vid arkeologiska utgrävningar, exempel finns att se här: Guldgubbar. Nå, motivet med sammanslingrade par har väl alltid varit aktuellt, och i ett sådant här bibliskt sammanhang ligger det nära tillhands att tro att det är Adam och Eva som avbildas på detta sätt.

Foto: Helena Backman

Spännande pärmfyllnad

Nog är det en vacker syn med felfria bokband, men det ger en extra dimension att få möjligheten att titta in bakom fasaden ibland...

Här har någon tidigare ägare eller föregångare varit framme och nyfiket tagit bort ett försättsblad i en volym för att se vad det är för brev som gömmer sig innanför det släta pergamentet kring bandet. En hel bunt med tysk makulatur från 1640-talet har använts i fyllnaden, men detta handskrivna brev är det enda man tydligt kan läsa.

Som en bonus sticker även små medeltida handskriftsfragment fram. De har använts i ryggbindningen.

Jag tycker att detta kan ge en bra bild av varför jag tycker att det är så spännande med bokband; inramningen av ett verk kan ha sin alldeles egna historia, som även berättar något om historien i stort.

Boken som fått denna inramning är Opvs metaphysicvm duobus libris universum hujus scientiæ systema comprehendens från 1636 av den tyske teologen Christoph Scheibler (1589-1653).

Petrus Caroli Undenius (född i Undenäs 1615) köpte denna bok i Riga 1643, och den har så småningom hamnat i samlingarna på Stifts- och landsbiblioteket i Skara.

Foto: Helena Backman

Man tager om man så hafva...

På begäran visar jag upp ett alldeles särskilt lappat häftesomslag. Det gäller pärmen till organisten Andreas Törns klaverbok från slutet av 1600-talet, som finns i Skara läroverks musikaliedeposition. När jag hade anledning att digitalisera just detta häfte, insåg jag att det nog var det mest sammansatta omslag jag åtminstone dittills sett, beroende på dess sönderfallande skick.

Pärmen består av makulatur i form av tryck, handskriven tabulatur och personliga brev, vilket gör det mycket tydligt att det är Törn själv som ligger bakom detta. På översta bilden syns främre pärmens insida, där några kraftiska, orgelbundna stygn håller ihop pappren i främre pärmen.

På nästa bild syns den bakre pärmen, som fallit sönder och delat sig genom åren. Där syns fragment av brev. Ett större brevfragment har använts som pärmfyllnad, men har fallit ur och ligger nu jämte häftet i sin kapsel.

Det här häftet berättar nog betydligt mer för oss om sin ägare, än vad det mest påkostade bokbandet ur ett privatbibliotek eller något väl valt exlibris skulle göra.

Själva nothandskriften innehåller klavertabulatur daterad mellan 1692 och 1698. Här finns både musik som spelats i kyrkan och till fest.

Första sidan med tabulatur i Andreas Törns klaverbok.



Törns klaverbok - och dess pärm - är nämnd i:

Rudén, J. O. (1976). Stormaktens 10 i topp. Svensk tidskrift för musikforskning, 1976(2), 25-52

Foto: Stifts- och landsbiblioteket i Skara

Gäckande provenienser

Att följa böckers vandringar, hur de genom köp, gåva, stöld eller på annat sätt vandrat från hand till hand och tidvis varit del i ett bibliotek eller samling, tidvis någon annanstans, är spännande. Eftersom böcker även i dag ofta ses som respektingivande föremål, fulla av kunskap, något man inte gör sig av med så lätt, har böcker med hundratals år på nacken bevarats med självklarhet, liksom konst och andra värdefulla föremål, till skillnad från alla de andra alldagliga föremål vi omger oss med.

Då är det frustrerande när man ser att ägartillhörigheten, proveniensen, en gång varit tydligt utskriven, men sedan bortklippt, bortskrapad, bortriven eller som här, helt enkelt överstruken. I detta senare fall finns åtminstonde en chans att se vad som en gång stått tydligt, i detta fall namnet Ferdinand. Det är betydligt värre då hela bitar av titelbladet är bortskurna för att dölja en tidigare ägare.

Denna mycket medfarna bok tryckt 1605 gömmer säkert även på fler ledtrådar till sina tidigare ägare som inte jag kan tyda. Bandets utseende, med sin speciella pärmdekor i guld och spår av gröna knytband, kan kanske ge en idé om vilken samling den tillhört vid tiden för bindningen för den som sett liknande. Bakom bokstäverna P.P.v.S. gömmer sig kanske en för någon bekant person.

På nätet finns en del sammanställningar över tidigare bokägare, till exempel från Consortium for European Research Libraries:
Cerl.org

Ett samarbete svenska bibliotek och samlingar emellan just när det gäller provenienser vore ett fantastiskt hjälpmedel för att få mer kött på benen när det gäller historien bakom enskilda böckers resa genom tiden fram till nuet, eller bakom hur hela samlingar tillkommit och byggts upp genom åren. Jag har stora förhoppningar på att det pågående projektet ProBok ska ta oss en bit på väg och leda till ökad kunskap i arbetet för en bibliotekarie som jag, som inte har tillgång till stora mängder referensmaterial på plats, genom en ProBok-databas:
ProBok-projektet

Det kan alltså hända mycket spännande på detta område framöver.

Foto: Helena Backman

Johannes Copp von Raumenthal

För en tid sedan stod jag av en tillfällighet med en volym ur Skaras samlingar i handen, där den på pärmen inpressade ägarbeteckningen var mycket bortnött, vilket fångade mitt intresse. Detta ledde mig in på doktor Johannes Copp von Raumenthals spännande livsöde och skingrade bibliotek.

Johannes Copp von Raumenthal (1487-1558) var läkare, astrolog och anhängare till Luther, och kom från Prag till Sverige 1555. Han tycks ha varit en spännande personlighet och de böcker som tillhört honom tyder på intressen inom vitt skilda fält, och han har bland annat skrivit en bok om astrolabiet. Walde skriver 1938: "Om Copp sålunda intellektuellt varit väl rustad, är det å andra sidan tydligt att han på det moraliska området haft svåra defekter, som säkerligen varit anledningen till att hans levnad kommit att löpa i mindre raka fåror. Jämte hans erotiska snedsprång synes det ha varit ett ekonomiskt lättsinne av stora dimensioner som fört honom på avvägar och fördärvat hans karaktär. Att han varit en markant personlighet med skarpa skuggor och dagrar, är odiskutabelt."

Otto Walde har funnit 10 volymer som tillhört Copps bibliotek. I de flesta fallen rör det sig om flera olika verk sammanbundna i ett och samma bokband. Så är även fallet med exemplaret i Skara. I mitten av bandets frampärm finns Copps vapen med inskriften Erb Iana Koppas z Ravmentalv, med linjer och blad omkring. Det bruna fårskinnsbandet har även haft gröna knytband. Längst upp på pärmen finns bokens första inbunda verks titel: Specvlvm lapidam, dvs. Speculum lapidum clarissimi artium et medicinae doctoris Camillli Leonardi Pinasurensis från 1533. Ytterligare sex verk finns inbundna, bland annat den tunna skriften Opusculum mire egregium de naturis et qualitatibus quatuor temporum anni duodecimque mensium ... från 1528, innehållande två träsnitt.

Efter Copps död har hans bibliotek skingrats. Walde har hittat volymer i Uppsala, Strängnäs och Västerås. Stifts- och landsbiblioteket i Skara har endast denna volym.


Läs mer:
Walde, O. (1934). Doktor Johannes Copps bibliotek. Några anteckningar. Nordisk tidskrift för bok- och biblioteksväsen, 1934(21), 51-60.
Walde, O. (1937). Doktor Johann Copp. En astrolog och läkare från reformationstiden i svensk tjänst I. Lychnos, 1937, 79-111.
Walde, O. (1938). Doktor Johann Copp. En astrolog och läkare från reformationstiden i svensk tjänst II. Lychnos, 1938, 225-269.
Theutenberg, B. J. (2003). Doktor Johannes Copp von Raumenthal. Ett livsöde i reformationens spår. Skara: Skara stiftshistoriska sällskap.

Foto: Helena Backman