Bokbandsutställning på Uppsala universitetsbibliotek

Ett besök på Uppsala universitetsbibliotek är just nu ett absolut måste för den som har det minsta intresse för äldre böcker och bokband. Fram till sista april 2013 pågår en temautställning i väggmontrar i Carolina Redivivas utställningslokal, som visar på bokbandens utformning, spår av läsande och ägande och vad detta kan berätta för oss idag om bruket av böcker och synen på både dess innehåll och boken som föremål. Formgivningen av utställningen är också väl värd att njuta av.

För dig som inte har möjligheten att ta dig till Carolina Rediviva är utställningskatalogen en pärla. Den bär samma namn som temautställningen i sig:
"för En tunna Rågmiöll."



Foto: Carolina Rediviva på 1860-talet, Upplandsmuseet

Proveniens med sidospår

Häromdagen satt jag med en bok ur bibliotekssamlingarna i min hand och blev nyfiken på donatorn - och hamnade rakt in i en historia om skandalösa pietister på 1700-talet.

Den här lilla boken av den kände språkforskaren Johannes Bureus (1568-1652) innehåller hans visioner om den förestående yttersta tiden med utgångspunkt från kabbalistiska tolkningar, om jag förstått saken rätt.

Enligt Bureus skulle världen gå under 1673, vilket vi idag med facit i hand vet att den inte gjorde. Om detta och mer om denne fascinerande man kan man läsa i detta intressanta blogginlägg: Nordlandslejonets rytande

Historien har en tendens att upprepa sig. I år är det så dags igen, 2012 har länge utpekats som året för världens undergång enligt somliga. Den som lever får se.

Den dåvarande bibliotekarien i Skara, språkforskaren Sven Hof (1703-1786), har noterat donatorn på baksidan av smutsbladet såsom varande hans vän Svenone Holmwall.

Sven Holmvall (1689-1760) var inblandad i undersökningarna kring det skandalösa Svärmeriet på Stora Bjurum under 1730-talet. Holmvall var vid denna tid kyrkoherde i Kleva, och i denna egenskap fick han agera som observatör vid herrgården Stora Bjurum vid Hornborgasjön. Den pietistiska väckelsen hade här fått fäste.

Denna väckelse underblåstes ytterligare av den radikalpietistiske Carl Michael von Strokirch (1702-1776), som varit en av Johann Konrad Dippels främsta anhängare i Sverige och "synes ha varit en i moraliskt afseende högst underhaltig person" (Bergstrand, 1902). Han ska under en tid ha varit på besök på godset och då haft dagliga enskilda samtal med grevinnan på Stora Bjurum.

Den här Carl Michael tycks vara kusin till en anfader till mig på min farmors sida. Där ser man.

Under sin sista tid i livet blir grevinnan dock herrnhutare, vilket uppenbarligen inte var lika magstarkt för stiftet. Holmvall själv ska ha deltagit i deras bönestunder och tagit den herrnhutiska väckelsen i försvar.

Och hur gick det för Holmvall? Han suspenderades 1747 för lägermål, och efter att ha begått ytterligare otuktsbrott blev han 1758, två år före sin död, slutligen avsatt från sitt ämbete och sin tjänst.


Litteratur:
Bergstrand, W. (1902). Separatistiska oroligheter i Skara stift under Petrus Schyllbergs episkopat. Skara: Bergers bokhandel.
Hallgren, P. (1991). Svärmeriet på Stora Bjurum. En fallstudie om fromhetsliv och religionslagarnas tillämpning i Skara stift på 1700-talet [D-uppsats]. Uppsala: Uppsala universitet, Teologiska fakulteten.
Warholm, J. W. (1984). Skara stifts herdaminne. Ed: C. Zakariasson (distr.).

Foto: Helena Backman

Gäckande provenienser

Att följa böckers vandringar, hur de genom köp, gåva, stöld eller på annat sätt vandrat från hand till hand och tidvis varit del i ett bibliotek eller samling, tidvis någon annanstans, är spännande. Eftersom böcker även i dag ofta ses som respektingivande föremål, fulla av kunskap, något man inte gör sig av med så lätt, har böcker med hundratals år på nacken bevarats med självklarhet, liksom konst och andra värdefulla föremål, till skillnad från alla de andra alldagliga föremål vi omger oss med.

Då är det frustrerande när man ser att ägartillhörigheten, proveniensen, en gång varit tydligt utskriven, men sedan bortklippt, bortskrapad, bortriven eller som här, helt enkelt överstruken. I detta senare fall finns åtminstonde en chans att se vad som en gång stått tydligt, i detta fall namnet Ferdinand. Det är betydligt värre då hela bitar av titelbladet är bortskurna för att dölja en tidigare ägare.

Denna mycket medfarna bok tryckt 1605 gömmer säkert även på fler ledtrådar till sina tidigare ägare som inte jag kan tyda. Bandets utseende, med sin speciella pärmdekor i guld och spår av gröna knytband, kan kanske ge en idé om vilken samling den tillhört vid tiden för bindningen för den som sett liknande. Bakom bokstäverna P.P.v.S. gömmer sig kanske en för någon bekant person.

På nätet finns en del sammanställningar över tidigare bokägare, till exempel från Consortium for European Research Libraries:
Cerl.org

Ett samarbete svenska bibliotek och samlingar emellan just när det gäller provenienser vore ett fantastiskt hjälpmedel för att få mer kött på benen när det gäller historien bakom enskilda böckers resa genom tiden fram till nuet, eller bakom hur hela samlingar tillkommit och byggts upp genom åren. Jag har stora förhoppningar på att det pågående projektet ProBok ska ta oss en bit på väg och leda till ökad kunskap i arbetet för en bibliotekarie som jag, som inte har tillgång till stora mängder referensmaterial på plats, genom en ProBok-databas:
ProBok-projektet

Det kan alltså hända mycket spännande på detta område framöver.

Foto: Helena Backman