Att följa böckers vandringar, hur de genom köp, gåva, stöld eller på annat sätt vandrat från hand till hand och tidvis varit del i ett bibliotek eller samling, tidvis någon annanstans, är spännande. Eftersom böcker även i dag ofta ses som respektingivande föremål, fulla av kunskap, något man inte gör sig av med så lätt, har böcker med hundratals år på nacken bevarats med självklarhet, liksom konst och andra värdefulla föremål, till skillnad från alla de andra alldagliga föremål vi omger oss med.
Då är det frustrerande när man ser att ägartillhörigheten, proveniensen, en gång varit tydligt utskriven, men sedan bortklippt, bortskrapad, bortriven eller som här, helt enkelt överstruken. I detta senare fall finns åtminstonde en chans att se vad som en gång stått tydligt, i detta fall namnet Ferdinand. Det är betydligt värre då hela bitar av titelbladet är bortskurna för att dölja en tidigare ägare.
Denna mycket medfarna bok tryckt 1605 gömmer säkert även på fler ledtrådar till sina tidigare ägare som inte jag kan tyda. Bandets utseende, med sin speciella pärmdekor i guld och spår av gröna knytband, kan kanske ge en idé om vilken samling den tillhört vid tiden för bindningen för den som sett liknande. Bakom bokstäverna P.P.v.S. gömmer sig kanske en för någon bekant person.
På nätet finns en del sammanställningar över tidigare bokägare, till exempel från Consortium for European Research Libraries:
Cerl.org
Ett samarbete svenska bibliotek och samlingar emellan just när det gäller provenienser vore ett fantastiskt hjälpmedel för att få mer kött på benen när det gäller historien bakom enskilda böckers resa genom tiden fram till nuet, eller bakom hur hela samlingar tillkommit och byggts upp genom åren. Jag har stora förhoppningar på att det pågående projektet ProBok ska ta oss en bit på väg och leda till ökad kunskap i arbetet för en bibliotekarie som jag, som inte har tillgång till stora mängder referensmaterial på plats, genom en ProBok-databas:
ProBok-projektet
Det kan alltså hända mycket spännande på detta område framöver.
Foto: Helena Backman
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar