Den Spräcklote Wild-åsnan och andra djur

Innan kamerans tid var allmänheten beroende av rättvisande avbildningar och beskrivningar för att lära sig om företeelser i avlägsna länder, inte minst exotiska djur. Jag har tidigare lagt ut mer eller mindre fantasifulla avbildningar av djur, men har nu hittat en bok utgiven 1776 som vill beskriva och presentera alla möjliga däggdjur till gagn för allmänheten. Papprets och tryckets bristande kvalitet tyder på en stor och billig upplaga. Titeln säger allt:

Inledning til djurkänningen, eller redig beskrifning på härtils bekanta fyrfotade eller däggande djur; till allmänhetens nöje och nytta författad, och med nödiga figurer försedd, af Magnus Orrelius.

De stora människoaporna får inleda boken, och deras avbildning och beskrivning lyfter fram deras likhet med oss. Därefter redovisas inhemska och exotiska arter om vartannat, med avbildningar av varierande detaljrikedom.

Flera olika arter av bältor redovisas, tyvärr är endast den ensköldade avbildad. Kanske träsnittet inte riktigt gör djuret rättvisa, inte heller gett läsaren en fullkomligt klar bild av hur djuret egentligen ser ut. Därför kan den detaljerade beskrivningen av varje variant åtminstone ge läsaren en inre bild av hur djuret kan se ut.

Här ett utdrag ur beskrivningen av bältan med flest skölddelar i boken - kanske hade man inte stött på de ytterligare flersköldade bältorna ännu:


"Om Dafypus Novemcinctus, Bältan med nie gjördlar.
Denne Bältan är ej större än en knähund, och sit hemwist i södra Amerika, särdeles i Brasilien. Til öron, mun och tryne liknar den mycket en gris. Nosen är hel liten och långspetsad, med en lång och til myrfångsten tjenlig tunga försedd. Under halsen, käken och buken sitta här och där några hår; men skinnet är på dessa ställen hwitaktigt och mjukt såsom hos människor. Den öfrige kroppen är öfwerdragen med en tjock hud, med hwilken fästa sig twå stora stora sköldar, som tjena til hela kroppen beteckning, och äro af nio bälten sammansatte, hwilka åter bestå af grågula sammanlänkte skal-plåtar eller benhårda fjäll, och låta sig af huden skjutas inunder hwarannan."

Vissa djur känns lätt igen, så till exempel zebran, som i denna bok kallas Den Spräcklote Wild-åsnan, ett riktigt poetiskt namn.

Jag tänker mig att boken kunde ge många läsare på 1700-talet en utblick mot en värld som de aldrig skulle se med egna ögon. Själv får jag en inblick i hur en delvis främmande värld presenterades för dessa människor, människor som levde i en tid som jag aldrig kan få uppleva. Böcker och bilder bygger verkligen broar i både tid och rum.